Göteborgsposten – 13 juni 1873, sida 2

Märkligast är dock, att denna petition lades åt sidan af kongressen, som öfverlemnade åt presidenten att träffa alla de åtgärder ban fann för godt för ordningens upprätthållande i Louisiana. Den rya regimen i Frankrike synes verkligen stå i begrepp att vilja uppgifva den handelsoch sjöfartslagstiftning, som Thiers införde och hvilken onekligen var den svaga sidan i hans förvaltning, kanske äfven den på hvilken ban i grunden föll — och föll utan något orostörande. Times pariserkorresp. skrifver neml., att det utskott, som nedsatts för att undersöka frågan om handelstördragen, till principen antagit, att Frankrike bör fortsätta sina internationala förbindelser på grundvalen af 1860 års fördrag genom tyst återgång och utan att några nya fördrag iogås. Det är antagligt, att ett betänkande i denna anda skall åtröna nationalförsamlingens stora bifall, alldenstund densamma endast genom tvänget af Thiers hotelse om att afgå på sin tid förmåddes att antaga dennes protektionistiska politik. Och den nya regeringen skall ingalunda visa sig så styf mot majoritetens vilja, att den icke äfven i detta fall går hennes önskningar till mötes, isynnerhet som handelsministern de la Bouillerie uttryckligen förklarat, att Ålagen af juli 1872 icke tillfredsställer någon, utan blott dikterades af regeringens fiskaliska behot. Denna lag fastställde som bekant tull på råämnen. Denna tull är beräknad att skola inbringa 93 mill. Regeringen kan derför icke tillåta den skatens omedelbara strykning, ty hon måste balansera inkomster och utgifter för att hålla sin budget klar. Man måste derför se sig om efter andra bjelpkällor, hvilka kunna ersätta denna skatt. Och det nämnes, att man är sinnad lägga i stället en skatt på affärstransaktioner och tillöka karcebeloppen å protokoller. Tanken på att lägga skatt på affärstransaktioner torde dock icke vara lämplig eller kunna vinna framgång. Deremot erbjuder sig en annan utväg. Thiers bildade nemligen en amorteringsfond, till hvilken skulle årligen af sättas 200 mill. fres, för hvilka rentes skulle inköpas. Flere statsekonomer betviflade gagnet af en dylik fond i ett sådant land som Frankrike, hvars statsskuld är nästan helt och hållet national, isynnerhet som den måste köpas med den större nationalförlust, som måste uppkomma genom den minskning i handel och rörelse, den nya protektionistiska lagstiftningen ovilkorligen skulle framkalla. Men Thiers var envis och fick sin sak igenom. Nu epörjer man, huruvida det icke skulle vara bättre att ersätta råämnesbeskattningen med ett motsvarande belopp från denna amorteringsfond och dymedelst heldre öka nationalvälståndet än endast tänka på statens sak. Det är otvitvelaktigt, att ett förslag i denna riktning skall komma fram, och det är väl möjligt att det skall vinna framgång. Eno annan sak, i hvilken tydligen omedelbar ändring kommer att ske, är, att den under Thiers bestämda tilläggsafgiften på varor införda med trämmande fartyg — hvilken bestämmelse som bekant väckt stor förbittring i Eogland — kommer att borttagas. Den franske handelsministern har sjelf betonat detta, och hans uttalande i denna riktning har väckt allmän belåtenhet.