Göteborgsposten – 13 juni 1873, sida 2

—— 2 so gade Moer, som ej ville lemna lorden tid att besvara hans sista anmärkning ifall denne skulle önska det. — Nej, svarade miss Floyd, i det hon långsamt drog af sig sina handskar. Vi ha dinerat hos ladyThaster och ha qvardröjt der något långt in på aftonen. Darrel Moer kände sig genast intresserad. Det rann honom i hågen, att lady Thaxter var sir Hugh Tregarons tant. — Var der stort sällskap? frågade han. — Nej, blott vi och några stadigvarande gäster hos lady Thaxter, svarade miss Floyd. Först och främst fanns det en ungersk grefvinna, en lady Rothsmere, som bar diamanter af oerhörd storlek och en klädning, som helt säkert måste vara förfärdigad i Paris. Jag har aldrig sett ett så sällsamt utseende som på denna dame. Lord Waldemars bronsfärgade ansigte rodnade, och han gick fram till kaminen samt fattade med armbågen stöd mot den. — Hvem var mer der? frågade Darrel Moer. — Lady Thaxters nevö, en baronet, mycket vacker men äfsen mycket allvarsam, en ung man med namnet sir Hugh Tregaron. Han var mycket artig — jag tror ej att han kan vara annat — men han hade ett något tankspridt sätt, som ej var särdeles smickrande för mig, sade miss Floyd. Det fanns en tredje stadigsarande gäst i lady Thaxters hus, en dame vid min egen ålder, en miss Glint. Nu har jag räknat upp allesammans. Darrel Moer spratt häftigt till då Honor nämndes. Han hade ej tänkt på, att sir Hugh Tregaron kunde ha