Göteborgsposten – 13 juni 1873, sida 2

— Den suppositionen är mer än tillåtligt orimlig, sade han. Min onkel är sextioåtta år gammal, ehuru han är så kraftig och lätt i sioa rörelser och ser ut att vara mycket yngre. Han är allt för gammal att gifta om sig Och dessutom afgudar han minnet af sin hustru, som dog helt ung och var en af desse ännu älskande qvinnor, som allvarliga och sträfva män så mycket beundra. Gifta om sig! Mrs Watchley, ni känner ej lord Waldemar. — Jag är benägen att tro, att det är ni, som ej känner honom, mr Moer, förklarade mrs Watchley allvarligt. Äldre män än lord Waldemer gifta om sig, och hvarföre skulle ej han göra det? Han beundrar den sköna unger. ska grefvinnan och har blifvit dödligt förälskad i henne Hans blickar följde henne, hvart hon gick. Då hon i sällskap med Hilda uppehöll sig i lady Thaxters drifhus, var han missbelåten och tankspridd. Då hon återkom klarnade hans ansigte, liksom om solen plötsligt hode börjat belysa det. Det må vara, att han dyrkar minnet af sin döda hustru, mr Moer, men han börjar äfven att dyrka denna lefvande dame. Han talade politik med henne, tolade om alla möjliga förhållanden, talade till och med om sig sjelf, och detta är något anmärkningsvärdt och ovan ligt hos honom. Lady Rothsmere kan bli lady Waldemar hvilken dag hon behagar. Mrs Watchleys allvarliga ton gjorde intryck på Moer. Hans panna rynkades.