Göteborgsposten – 11 juni 1873, sida 1

———— varit hos miss Floyd, allt ifrån den stund då hennes mor dog, och att ni åtagit er barnet då dess mor dog. Jag är högst intresserad af en historia så afgjordt romantisk, och jag hoppas att jag ej förefaller närgången, om jag inlåter mig på detta ämne? — Ej det ringaste, mylady, ej det ringaste, sade mrs Watchley förtjust öfver att komma i förtroligt samtal med grefvinnan. Ni är riktigt underrättad af lady Thaxter, men hon sade er ej allt. Jag har vakat öfver Hilda från hennes födelse, och jag älskar henne så högt, som om hon vore min egen dotter. — Jag tror nog det, min fru, sade grefvinnan lugnt, men med ett förvånadt uttryck i sina blå ögon. Var ni bekant med mrs Wallace Floyd, lord Waldemars stackars svärdotter, som dog i Triest? — Ack ja, mylady — jag var hennes vän och förtrogna, sade mrs Watchley suckande. Jag var hos henne under hennes sjukdom, och hon öfverlemnade slutligen barnet i min vård, bedjande mig uppfostra det med ömhet och en gång söka att bringa det på dess rätta plats såsom lord Waldemars arftagerska. Vid den gamle lordens död skall hon bli sjelfständig baronessa af Waldemar. — Ja, svarade lady Rothsmere sakta och med ett outransallibt uttryck i sina ögon. Lord Waldemar närmade sig grefvinnan och började samtala med henne på ett så lifligt sätt, att mrs Watchley reste sig upp och närmade sig den grupp de unga bildade. Miss Floyd presenterade sin sällskapsdame för miss Glint och konversationen fortgick.