Göteborgsposten – 11 juni 1873, sida 1

— Ni är nästan lika mycket främling i England som jag är, miss Floyd, sade grefvinnan med ett vänligt Bmåleende. Har ni ännu tagit lady Thaxters drifhus i betraktande? Inte? Låt mig visa er vägen till detsamma. Det har de sällsyntaste och skönaste blommor, oeh alla unga damer älska ju blommor. Lika smickrad som mrs Watchley blifvit af den förnäma grefvinnans uppmärksamhet, svarade Hilda, att hon var alldeles förtjust i blommor och med stor glädje skulle begagna sig af tillfället att få se lady Thaxters drifhus. Lady Rothsmere förde henne genom den inre salongen in i den bondoir, hvari hennes minnesvärda samtal med sir Hugh Tregaron egt rum. Ena sidan af detta rum utgjordes af ett slags dörrar af spegelglas, hvilka skötos åt sidan då man ville komma igenom, och bakom dem var drifhuset beläget. Lady Rothsmere gick först in, och Hilda Floyd följde efter henne. Den ungerska grefvinnan fortsatte, ända tills hon hunnit midten af det stora drifhuset, och stannade bredvid en fontän som spelade. Belysningen var mild och behaglig på denna plats och spreds från en mängd vaxljus, som voro anbringade här och der bland löfverket. — Det är mycket vackert, sade Hilda Floyd, i det hon plaskade i det klera vatten, som fyllde bassinen. Jag måste bedja farfar ställa vårt drifhus i ordning och taga detta till mönster. (Forts.)