5.5.:. Från Utlandet. Frankrikes utrikesminister har till sitt lands ombud utomlands utfärdat en rundskrifvelse, genom hvilken han vill underrätta dem om arten af den förändring, som törsiggått inom regeringen. Hertig de Broglie törklarar deri, att den meningsolikhet, som uppstod mellan majoriteten i nationaltörsamlingen och Thiers, på intet sätt afsåg den senares utrikespolitik. Församlingen hade tvärtom vid flera tillfällen under de sista två åren genom sina vota slutit sig till de åtgärder, genom hvilka Thiers återupprättat förbindelserna mellan Frankrike och de främmande makterna, och till hang bemödanden att undanrödja spåren af Frankrikes missöden samt återupprätta det till fullkomligt nationalt oberoende. Ministern uppmavar derför Frankrikes diplomatiska agenter att förblifva trogen det uppträdande, som blifvit dem af hans föregångare anvisadt. Hertigen. öfvergår derefter till att ådagalägga, huru det endast var i afseende på hr Thiers inre politik, som han och nationalförsamlingen voro af olika mening. Majoriteten af församlingen ansåg, att man måste beslutsarat motträda den revolutionära sidans framsteg, och majoriteten trodde icke, att det af presidenten efter de sista valen bildade kabinettet erbjöd alla de garantier, som voro önskliga ur konservativ synpunkt. Den nya regeringens politik var derför bestämd genom hennes urspruvg. Denna politik skall vara moderat inåt och fredlig utåt, besluten att kraftigt motsätta sig det revolutionära partiet utan tanke på någon reaktion eller inkräktning på bestående inrättningar. Regeringen skall lemna åt församlingen att, när hon anser det lämpligt, afgöra ötver frågan om den blitvande regeringsformen. Hertigen betonar till sist den stora politiska sanningen, att den i nationalförsamlingen väckta frågan intresserar ej allenast Frankrikes, utan alla nationers lugn. Det är i sjelfva verket icke i Frankrike allena, som den revolutionära andan konspirerar emot det allmänna lugnet och samfundet, alla Europas stater ha derför lika stort intresse i dess undertryckande. Demagogernas triumf skulle dock i Frankrike bli större än annorstädes, och det franska samfundets sak är i följd deraf hela civilisationens. De franska diplomaterna uppmanas att i afseende på språk och hållning ställa sig denna rundskrifvelse till efterrättelse. Den nye presidenten Mac Mahon har naturligtvis i sin egenskap af god soldat sin uppmärksamhet särskilt riktad på de militära angelägenheterna. Militärutskottet har nyligen under marskalkens eget presidium hållit ett sammanträde, och det berättas att frågan om armeorganisationen skall förnyas af all makt, och eftersom den nye presidentens åsigter icke synnerligt afvika trån utskottets, är det ej omöjligt, att ärendet kan bli förelagdt nationalförsamlingen vida förr, än man trott. Krigsministern har nyligen utnämnt en kommission af generaler för att undersöka frågan om befästandet af Paris. Bland medlemmarne af denna kommission nämnas Chabaud-Latour, Forgeot m. fl. Parisertidningarne ha hatt åtskilligt att berätta om en tvist mellan Thiers och Mac Mahon angående de olika planerna till att återupprätta försvaret af Paris på en ny basis. Thiers skall, då han fann en motståndare i Mac Mehon, plötsligt ha upplöst sammanträdet. Tvenne planer föreligga: den ena af generalerna Frossard och Courniler, den andra af general de Riviere. Den förra afser att förlägga fästena på venstra Seinestranden längre ut på terrängen, för att på denna kant trygga staden mot ett bombardement, utan att likväl förlägga dem till mer än 8 å 10 kilometers afstånd från vallgördeln. General Rivieres förslag vill ha fästena änuu längre bort och gifva försvarslinien ännu större utsträckning, så att bombardementet icke allenast blir omöjligt, utan en belägring äfven mycket svår. Thiers understödde itrigt den förra planen; den andra deremot försvarades med stor bestämdhet af Mac Mahon, och det var deraf som tvisten uppkom. Mac Mahon har emottagit ett lyckönskningsbref från konung Victor Emanuel, hvari den senare erinrar om hans ärotulla delta gande i 1859 års italienska fälttåg. D. 3 d:s afsändes från Paris till Berlin den summa som erfordrades för betalande at de första 250 mill. af den femte milliarden å krigsskulden. Franska Banken har till regeringen inbetalt 50 mill. å de 200 mill. den skall förI