Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

KKorrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 2 juni 1873. Om jag börjar med att tala om soluppgångsoch solnedgångseffekter, så tror ni kanske att det är en begynnelse till en kritik öfver den pågående stora franska konstutställningen Salonen, till hvilken specielt tör de några svenska konstnärernas arbeten, jag i min föregående korrespondens sagt mig vilja återkomma. Så är likväl ej förhållandet, i början af mitt bref åtminstone, (tör slutet vill jag ej svara, ty ingen vet sjelf -hvad som ligger i bläckhornet) utan min mening är blott att fästa uppmärksamheten på den verkan, som en politisk sols nedoch en annans uppgång utöfvar på den stora kritiker, som heter Hela verlden. Det är icke nog med den omkastning, som eger rum inom t. ex. tidningsverlden, der de främste i går dlitva de yttersta i dag, eller med andra ord, der de otficiösa bladen, — som hade sina fria entråer både på scenen och mellan kulisserna, som hvarje morgon i den vänlige och outtröttlige hr Barthlemy St. Hilaires kabinett fingo mottaga parole och lösen för dagen och till belöning för sina tjenster smickrades med förhoppningen om under-prefekturer och konsulater åt sina half-redaktörer (emedan premier-Paris-redaktörerna drömde om ambassader, och små reporters om nya rockar och bjudningskort till presidentens soirer, kontanta subventioner allt efter rang och betydenhet för hela raden icke till förglömmandes) — nu äro reducerade till att lefva af Agence Havas meddelanden och att stufva om de smulor, som falla från deras bättre lottade kamraters bord. Upp och ned, det är verldens gång, och de officiösa bladen i dag ha bara andra namn, men äro på pricken likadana som de af gårdagen. Men omkastningen i förhållandena visar sig på många andra vis. Fotografihandlarne ha fått brådtom att plocka in alla sina porträtter af Villustre homme detat, som så länge med sitt fryntligt sarkastiska nötknäppare-ansigte utgjort den förnämsta prydnaden för deras åtalages, för att i stället ersätta honom med Villustre guerrier, hvilken nu, med eller utan stab, tyller samma plats. Somliga gå dock för brådt tillväga, såsom t. ex. en spekulativ herre i passage Vivienne, som hade ett oupprymdt lager af gamla smutskarrikatyrer från kommunens dagar (der Thiers framstäldes som en bloddrickande vampyr frossande på Republikens kropp eller utförande andra lika snuskiga dåd) och nu ansåg tiden vara inne att ånyo taga fram hvad han hade i den vägen, undangömdt sedan två år. Men han blet snart varse att han hoppat i galen tunna, ty en halftimma senare hade polisen lagt vantarne på hans lilla utställning, och om han kommer ifrån saken med några hundra francs böter, så kan han skatta sig lycklig. Utan att i den vägen gå så långt som i England, der ingen borgarefru kan tömma sina första sju koppar th på morgonqvisten utan att ha genomstafvat sin Courts Chronicle i något af bladen, så ha dock fransmännen mycket mera svaghet än de sjelfva vilja erkänna, för att följa med hvad deras styresman gör och låter i sitt privata lif. Det är denna lilla nyfikenhet, som de egentliga boulevardbladen, Figar8 och Gaulois, alltid vetat tillfredsställa och som gjort deras egen lycka. Det finnes för en god fransk reporter saker mellan himmel och jord, hvarom vår svenska tidningsfilosofi aldrig har drömt. Så t. ex. antog en af dessa tidningars reporters under Thiers vistelse i Trouville förlidet år tjenst: i hans kök såsom kockspojke (på allvar, historiskt!), och kejsareparet i tiden kunde aldrig vara säkra på att i sitt privatlif företaga någonting, som ej uppmärksammades af någon bland deras omgifning; och märk väl, att det ej var domestiker, som tillfälligtvis tjenstgjorde såsom extra litteratörer, utan litteratörer som tjenstgjorde såsom domestiker. Nu bryr sig ingen tidning om att redogöra för huruvida Taiers åker efter sina svarta eller grå hästar när han reser för att besöka sitt nybyggda hus; ingen frågar efter huru han installerar sig i sitt provisoriska hem vid Champs Elysåes, och skulle han än förgäta att en gång byta om flanellskjorta, så är ingen officiös penna tillhands att, såsom för blott några veckor sedan i Soir inviga allmänheten i detaljerna af dessa mysterier och ställa ett horoskop öfver följderna af deras försummande. lt en nv blick nå Hanar Glinfs