Göteborgsposten – 10 juni 1873, sida 1

L ady Rothsmeres fingrar flyttades på ett nervöst sätt fram och tillbaka öfver hennes perlstickade solfjeder. Ni har sett den unga damen, min vän? yttrade hon, i det hon försökte att tala lugnt. Liknar hon sin ädle farfar? — Icke det ringaste, min grefvinna, svarade lady Thaxter i missbelåten ton. Hon är blond och han äfven, men hennes hår är hvitaktigt. — Gullgult? afbröt grefvinnan ofrivilligt och med en blick på Honor Glints skimrande hufvud. — Likt Honors? Nej, det är såsom jag sade, snarare hvitt, ej ovanligt och icke heller vackert, ehuru väl vårdad hennes hårklädsel än syntes mig vara. Hon är ej fullkomligt så smärt som Honor, men hon är visserligen mycket vacker. Hennes ögon äro ej lika de Floydska ögonen utan blå. — Blå! utropade ånyo den ungerska grefvinnan med — ——Å i ———— ) Forts. fr. N:o 130.