som står på mycket god fot med lord Waldemar och som är högt värderad af hans herrlighet. Ni är för ung att inträda i societeten, men ni kan åtminstone göra bekantskap med några unga personer, för hvilka jag skall presentera er. Vi äro slägtiogar, mitt barn, och böra vara vänner. Vi skola ej uppresa ceremoniernas och formoliteternas skrank emellan oss. Jag önskar, attni anser mig såsom eder intima och kära vän. Allt det här har nu varit en inledning till en bjudning på middag hos mig i morgon. Det är blott en familjemiddeg; men jag ber er, mylord, och äfven er, mrs Watchley, att hedra oss med eder närvaro. Det blir för öfrigt inga andra än mina stadigvarande gäster. Lord Waldemar, Hilda och mrs Watchley antogo bjudningen. — Jag har allt för ofta deltagit objuden i edra förtjusande familjemiddagar för att göra ceremonier med er, lady Thaxter, sade lorden småleende. Edert hus är alltid ett andra hem för mig. Jag är säker om, att äfven Hilda skall känna sig hemmastadd der. Lady Thaxter gjorde visiten lång och lord Waldemar förde henne till sitt åkdon. — Och detta är Wallace Floyds dotter! mumlade mylady på hemvägen. Jag skulle aldrig ha kunnat tänks mig något sådant. Hon är alls icke lik Wallace. Lord Waldemar måste ha rätt. Hon är fullkomligt en Arlyn och jag tycker verkligen icke om henne. På mig gör hor intrycket af en falsk och slug, till och med elak varelse Det gläder mig, att Darrel Moer ej är i hufvudstaden