vinnans helsa, yttrade ett par anmärkningar något nedsättande för det engelska klimatet och sade slutligen: — Jag tror, att jag ej kommit att nämna för er, lady Rothsmere, att lord Waldemar i dag ekall åtföljas hit af sin unga sondotter, miss Floyd, som jag i går såg i hans hem. Den ungerska grefvinnan lutade sig ifrigt framåt och en ovanlig glans förmärktes i hennes blå ögon. — Ni har ej niimnt, lady Thaxter, sade hon i darrande ton, att ni i går besökte lord Waldemar; men i går hade vi ju främmande på aftonen och i dag har jag varit inspärrad i mina rum, så att vi ha haft föga tillfälle till att tala om lord Waldemar och hans familj. Grefvinnan yttrade sig med en brådska, som lät nästan feberaktig. — Alldeles riktigt, lady Rothsmere, sade hennes värdinna, som ej fann något anmärkningsvärdt i sin gåcts sätt, vi ha ej haft tid att tala om lord Waldemera familj. Miss Floyd, hvars historia är särdeles romantisk, kommer emellertid hit med sin farfar i deg. — Kommer hon verkligen hit? frågade den ungerska grefvinuan med en ifver, som föreföll mycket egendomlig. — Ja. Jag är slägt till henne, som ni vet. Lord Waldemar har under alla tider varit mycket i mitt bus, och jag har tillbragt flera månader på Fsoyd Manor hos lord Waldemar. Jag väntar, att misa Floyd skall komma att vistas mycket här. (Forts.)