Göteborgsposten – 7 juni 1873, sida 2

än a 74771e40 Ä Från klutvudstaden. Ur Stockholms Dagblad bemta vi följande från hufvudstadens teaterverld. K. Stora teatern bjöd vid onsdagens representation törst på operetten Muraren? med dess alltigenom spirituella, af Auber komponerade musik. Samma personer, som på sista tiden uppträdt i detta stycke, spelade äfven nu, och de lyckades i allmänhet rätt väl i sina bemödanden att återgifva det utmärkta musikverket. Till efterpjes gafs tör 92:dra gången den uppsluppna operetten Närnbergerdockan. Hvad som till gårdagens representation hade trots den vackra väderleken till Stora teatern lockat en talrik publik, var tvifvelsutan den omständighet, att m:ll Anna Strandberg för törsta gången beträdde tiljan på samma teater, der såval hennes far som mor under långliga tider med ovanliga gåfvor, oomtvistad talang, till fromma för konsten och till publikens stora belåtenhet offrat sina bästa dagar. M:ll Strandberg har fått i arf ett för värt lauds lyriska scen betydande koustnärsnamn, och att döma af hennes debut i går skall den unga sångerskan, såsom vi hoppas, icke allenast bibehålla utan äfven föröka aktningen och tillgifvenheten för detta namn. Hennes första uppträdande i onsdags berättigade till ett sådant antagande. Debutanten är i besittning af en ganska klanglull och i alla tonlägen välljudande, jemn och homogen stämma; heunes sång är klockren, hennes föredrag eger redan vexlande färgskiftningar samt förråder en naturlig och alltså riktig känsla. Läggas härtill goda förberedande studier för en skicklig sänglärare, en ingalunda vanlig koloratur, en rik naturlig begålning, ett fördelaktigt yttre samt det för en debutant ovanliga, nemligen frånvaro af rädsla, hvarigenom utförandet äfven af den dramatiska delen af rollen lyckades öfver förväntan, så bar man en debutant, hvilken af alla musikens och operans vänner bör helsas välkommen på scenen. Ilennes konstnärsbana bör blifva lycklig, förutsatt att kärlek och intresse för konsten finnas tillika med allvarlig föresats till fortsatta studier. Kungen och drottningen inträdde i salongen strax före operetten VNurnbergerdockansbörjan och öfvervoro sedan den återstående delen af representationen. Publiken visade henne äfven prof på siu synnerliga välvilja genom blomsterbuketter, ihållande applåder och flere inropningar. Å Dramatiska teatern gafs i onsdags komedien eu liten skatt?, hvari fröken von Dolcke på danska språket utförde Evelyns roll, hvilken svåra uppgift hon löste på ett i hög grad berömvärdt sätt. Hennes väl genomtänkta och lifliga, men det oaktadt icke till någon öfverdrift gående och särskildt i tredje akten utmärkta spel röme också ett lifligt erkännande från publikens sida, hvilken mer ån en gång helsade heune med lifliga bifallsyttringar. Äfven de andra bufvudpersonernr i pjesen utförde med framgång sina roller; isynnerhet törtjenar hr Sundberg allt erkännande för sitt goda spel under igenkänningsakten i andra scenen.