Göteborgsposten – 7 juni 1873, sida 1

A —— nummit, framkallat missnöje hos en del af den trafikerande allmänheten. En annan del af sagde nyckfulla och aldrig fullt tillfredsställda maktinnehafvare, representerad af en aktad insändare, tyckes deremot ej kunna så nog med turer på Elfsborg. Trogna vir vana att aldrig undertrycka anmärkningar, framställda på ett humant sätt, redogöra vi här nedan i korthet för nämnde ipsändares åsig r i frågan. Ins. anser att trafiken på Nya Varfvet och Elfsborg om söndagarne ombesörjes på ett otillräckligt sätt. På hvardagarne, säger han, afgå båtar från staden kl. 9 och 11 f. m. samt 1,15, 3,15, 5,20 och 7,15 e. m. hvarjemte dessutom ett par turer göras af Klipp-båtarne. Om söndagarne deremot, då man väl bör kunna beräkna en ännu större trafik, afgå de endast kl. 9 och 10 f. m. samt 1, 3 och 4 6. m. Ius. sinner, som det oss synes, med fog detta förhållande något abderitiskt och framkastar derföre till styrelsens för ångslupsbolaget bepröfvande följande förslag till Iidtabell: —— AQA —2——— — Dagligen — afgår ångslup till Stjern yåk anlöpande Klippan, Nya Varfvet 0. s. y. — från staden kl. 11 f. m., 5,20, 7,20 e. m.; till Långedrag och Elfsborg kl. 9, 11 f. m., 1,15, 3,15, 5,20, 7,20 e. m.; n till Nya Varfvet kl. 7, 9, 11 f. m., 1,15, 3,15, 5,20, 7,20 e. m.; . Stjernvik till staden kl. 7,15 f. m., 2,15, 8,15 e. m.; , Långedrag till , Kl. 8, 11,30 f. m, 2,33 4,15, 6,20, 8,45 e. m.; Efsborg till kl. 8,10, 11,40 f. m., 3,10, 4,25, 6,30, 8,55 e. m.; Nya Varfvet till , kl. 7,35, 8,25, 11,55 f. m., 2,15, 3,25, 4,40, 6,40, 9,10 e. m. Extra turer till skärgården Söndagar från staden till alla stationerna kl. 9,10 f. m., 3 och e. m. , till Nya Varfvet och Långedrag kl. 1 e. m. Stjernvik till staden kl. 11, 12 f. m. 7 e. m. Långedrag till , kl. 11,45 f. m, 12, 45, 7,45 e. m. Nya Varfvet till, kl. 12 midd, 1, 8 e. m. Sist betonar ins. nodvändigheten af att genom annonser och anslag på gathörn och otfontliga platser, å restaurationer och kasåer göra allmänheten underkunnig om afgångstiderna, en äsigt, hvilken vi fullkomligt dela, dock med förbehåll att anslagen ombytas hvarje gång som tidtabellerna törändras, ty eljest hänga de der som förargelseväckande skandalskrifter, ätalbara enligt kungliga svenska tryckfrihetslagen, såsom innehållande Åorängda framställningar till allmänhetens förvillande. Nya Teatern, som tyst stod och drömde om stundande triumfer tör Conrad Behrens och haus tyska operasällskap, blef i tordags helt förbluffad öfver att få se en hel balettkår göra sitt inträde på dess scen. Men, ej nog med att sjelf scenen fylldes, äfven salongen var på aftonen ganska talrikt besatt och äskådarne lära, sjelfva voro vi förbindrade att närvara, ha varit belåtna med prestationerna, ett resultat, hvilket dock icke kan tillskrifvas balettsällskapet ensamt utan kanske i främsta rummet musikföreningens kapell, hvilket under dir. Hallns anförande utförde den af Åkejserlige ryske hofkapellmästaren Fr. Miller komponerade vackra balettmusiken, hvilken återgafs efter endast en flyktig repetition och alldeles utan samtidig dansrepetition. Ea god vän till oss och vår pekoraliesamling har tillsändt oss originalmanuskriptet till en annons, hvilken nyligen blifvit inlemnad till en svensk tidningsexpedition: den Madammen som till egnatt sig en annans ditto qvar gllömmda parrasoll hos Handlare Anderson på stora sallu torget onsttagen den 28 denes torde osördröjlligen åtter lemua den på stalle om hon jutte vill blli jen känd af alle samman på ett annatt stelle. Från den högförnäma verlden i London berättas följande sorglustiga historia. En helt nyligen gilt ung man, liksom hans maka af landets förnämsta familjer, fick häromdagen mottaga följande anonyma skrifvelse: AMylord! Man bedrager er. Det finnes någon som er hustru älskar högre än er; någon som är den siste hoa helsar då hon insomnar, den förste som hennes tjusande läppar söka, då hon uppvaknar. I detta ögonblick skall ni finna honom inlåst 1 er trolösa gemåls garderob. Skummande af raseri skyndar den unge mannen in i sin hustrus sängkammare, liksom alla högt uppsatta, ha de hvar sin, der kammarjungfrun just höll på att lägga sista handen vid den förtjusande unga ladyns morgontoilette, rycker i ett tag upp gardorobsdörron och se, från en af dess hyllor kallgrinar emot honom den granna etiketten på — en konjaksbutelj. I 2 — ——— Göteborg den 7 juni 1873. Lan jannne ärsdagen af enkedrottning