Göteborgsposten – 6 juni 1873, sida 1

Thaxter, som med välbehag betraktade miss Floyds onekligen vackra ansigte och mjellhvita hy, men ändock tyckte det vara skada, att hon ej var begåfvad med en skönhet af samma slag som Honor Glints. Det är på eder farmors sida — lord Waldemar torde ha omnämnt det för er. Jag kan ej i edert ansigte spåra någon likhet med Floydska familjen ej heller med eder farmor, tillade hon. Just nu har jag i mitt hus en ung vän, som deremot är en fullkomlig kopia af eder far, sådan han var i sin ungdom. Det är ju ganska egendomligt? Mrs Watchley spratt till. Lord Waldemars uppmärksamhet drogs till henne genom hennes plötsliga sinnesrörelse, och han skyndade att presentera mrs Watchley för lady Thaxter samt gjorde i några små prydliga fraser full rättvisa åt alla de imaginära egenskaper han tilldelade sin sondotters sällskapsdam. Liknar miss Floyd sin mor, mrs Watchley? frågade lady Thaxter efter en stund då samtalet börjat gå mera trögt. — Ja, mylady — jag menar nej, mylady, svaräde mrs Watchley med märkbar förvirring. Jag tycker, avt hon liknar sin far ganska mycket. Mr Floyd var myoket blond och hans hår var ljust. — Men hans hår hade en skiftning i gullgult, och hans ögon voro svarta, sade lady Thaxter. Hans utseende rioner mig i bågen fullkomligt tydligt, nu sedan min unga vän kom till mig. Hon kunde ha varit dotter åt Wallace Floyd, och man skulle ha sagt, att hennes ansigte burit ett tydligt vittnesbörd om hvem som varit hennes far.