Göteborgsposten – 5 juni 1873, sida 2

— Fran Utlandet. Tysklands katolska biskopar synas nu vara beredda att med ännu större skärpa än förut föra kriget mot statens myndighet. De preussiska biskoparne ba samtlige utfärdat en protest till regeringen i Berlin, hvilken protest är riktad mot de politiskt-religiösa lagar, som utgått från parlamentet under loppet af maj månad. I detta akistycke, hvilket i afseende på tydlighet och bestämdhet lemnar intet öfrigt att önska, förklara biskoparne äppet för konungen, att de finna sig nödsakade att bestämdt vägra lydnad för de d. 15 maj. offentliggjorda lagarne. De sätta de gudomliga lagarnes och institutionernas myndighet mot dem, hvilka äro af rent menskligt ursprung, och de förklara, att de icke kunna tillerkänna staten rättigheten att allena och efter sitt godtycke bestämma öfver kyrkans rättigheter och det kristna lifvets område. Denna protest angifver, att den genom Bismarcks djerfva hållning frammanade kampen inträder, som sagdt, i en akärpt period. Regeringen har också omedelbart svarat med en väldsätgård: bon har tagit i beslag det nummer af den ultramontana tidn. Germania. som innehöll aktstycket och beledsagat detta med några skarpa anmärkningar. Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. antager, att regeringen för öfrigt icke skall bry sig om hela protesten, samt tillägger, att tonen i densamma icke höfves undersåter, ännu mindre biskopar. Denna fortsatta kamp från regeringens sida mot biskoparne lemnar oss någon förklaring öfver orsaken till den enstämmighet, hvarmed den tyska pressen liksom efter lystringsord angriper den nye presidenten i Frankrike och skildrar honom som ett lydigt redskap för jesuiterna. Man vill antyda, att de tyska biekoparne handla på parole från Rom, som fått nytt stöd hoserkeflenden Frankrike, hvarför dessa biskopar äro att betrakta mest som landsförrädare. Det är Tysklands inre vånda, som vållar den hätskhet, hvarmed dess organer uttala sig öfver den nya regimen i Frankrike. I samband härmed kan ställas den uppmaning, som påfven ställt till kejsarinnan af Ryssland vid hennes besök hos honom för en kort tid sedan. Han skall nemligen hafva yttrat: Jag har en stor pligt att uppfylla och jag vänder mig till edert upphöjda sinnelag, till edert ädla hjerta. Jag måste tala med eder om Polen. Jag vill ingalunda blanda mig i frågan om styrelsen öfver denna nation, men jag måste af E. M:t begära för henne den religiösa frihet, som är nödvändig och hvilken Gud vill ha stadgad. Denna frihet är icke allenast en rättighet för de katolska befolkningarne i Polen, utan ligger äfven i det ryska väldets och dynastiens välförstädda intressen. Påfven ordade med värme och ifver härom. Kejsarinnan lofvade att till kejsaren frambära påtvens ord och hos honom tala för de polska katolikernas religiösa frihet. sa An a ee 0