Göteborgsposten – 31 maj 1873, sida 1

Emelie Lovisa Lindberg, f. Holmberg, 60 år, 22 maj, Borås. Veckokrönika. Den märkvärdiga dagen. — En annan åminnelsedag. — Repertoiren under den förflutna teatersäsongen. — En förhoppning, som gick i fullbordan. — Snart återseende! — Musikföreningens sommarkonserter. — Hugentilnar till. — Hartkopffs museum. — Misslyckad strike. — Anekdot. Dagens mest brännande fråga inom rårt samhälle: Skall Göteborg bilda elutpunkten i den stora bergslagsbanan eller icke? har af stadens högst betrodde män blifvit med ja besvarad och beslutet af deras ordförande, förslagets upphofsman, med dånande klubbslag bekrältadt. De ljusa förhoppningar, som fästats vid detta storartade företag skola, det är vår fasta förtröstan, i en icke alltför aflägsen framtid förverkligas och efterkommande i rikligt mått få uppskära hvad deras föregångare med klok besinning utsått. Och så skall den 29 maj 1873 bli en af de vigtigaste bemärkelsedagarne i vårt samhälles krönikebok. Dagen förut, onsdagen d. 28 maj, afslöts en inom våra teaterannaler ej litet anmärkningsvärd säsong, dir. Wilhelm Åhmans och hans sällskaps under åtta månader oafbrutet fortsatta speltermin å vår Nya Teater. Fredagen d. 4 oktober 1872 gafs första föreställningen och i den föregående dagens n:r af denna tidning yttrades bl. a. följande framtidsförhoppning: ÅDir. Åhman har steg för steg ryckt närmare sitt mål: skapandet af en stäende teater för Göteborg. Ju bättre hans sällskap blifvit, desto mera ha ock anspråken på dess prestationer stigit, men hr Åhman har i allmänhet också visat sig vuxen uppdraget att hålla jemna steg med berättigade fordringar, och detta skall nu, då han har omkring sig så många talanger och lofvande anlag bli honom lättare än förut. Men på samma gång eger han äfven rätt att fordra tillmötesgående från den stora allmänhetens sida. Och en sann glädje är det för den dramatiska konstens vänner, att dennas utöfning nu kunnat genom en kraftig ledares omtanke och försorg uppnå den vackra ståndpunkt, den i dagarne skall visa sig innehafva. Hittills med mindre medel vunna framgångar berättiga till den förhoppningon, att den svenska dramatiska konsten nu ändtligen går en vacker framtid till mötes på Göteborgs Teater. Dessa förhoppningar ha, som vi alla veta, ej blifvit svikna, det bästa beviset derpå är, att af de hundra föreställaingarne under säsongen knappast någon enda icke gifvits för godt hus, flertalet för fullsatt salong. Repertoiren har upptagit 45 olika stycken, af hvilka 24 här inöfvats. Af dessa voro 16, hvad man kallar helaftons-föreställningar, nemligen: Syrsan, Seraphine, En arbetare, Många vänner, litet vänskap. Jane Eyre, Maria Tudor, Wermlänningarne, Regina von Emmeritz, Solen sjunker, Män af ära, Hamlet, Salamandern, Drottning Margot, Tadelskolan, Fåfänga och Midsommarnattsdrömmen. Följande 17 voro operetter och större komedier: Prinsessan af Trebisonde, Frihetsbröderna, Döddoktorn, Apollos hämnd, Gräshoppan och Myran, Fromma önskningar, Det skadar inte, En engel. Sköflad lycka, De nygifta, Richelieus första vapenbragd, Kusin Jacques, Sullivan, Uppfostran, Din nästas hustru, Så pudrar man folk och Herr Perrichons resa. De öfriga 12 utgjordes af följande småstycken: Öfverstens måg, De båda döfve. En elak styfmor. En soir Kåkbrinken, Damoklessvärdet, Sparlakanslexor, Han är inte svartsjuk, Ett farligt frieri, Hofvet i Biberach, Blomsterspråk, Bot för svärmödrar och Hittebarnet. Att af dessa stycken ÅJane Eyro, Hamlet och Midsommarnattsdrömmen varit de, hvilka kunnat gifvas de flesta gångerna, vittnar lika mycket om stor talang hos de uppträdande som om god smak hos vår allmänhet. Exempellöst hos oss torde vara, att, som fallet blifvit modMidsommarnattsdrömmen, samma stycke kunnat, snart sagdt för fulla hus, gifvas fem gånger under loppet af endast åtta dagar. Härtill har, det må ej förglömmas, dock i väsentlig mån bidragit möjligheten att kunna få höra Mendelssohns fiot målande, med styckets hela karakter så fullt öfverensstämmande musik återgifven på ett så förtjenstfullt sätt som af Musikföreningens orkester. Ahlgrensons dekorationer och den i ordets hela mening glänsande kostymuppsättningen ha naturligtvis också medverkat till det lysande resultatet. Det är med uppriktiga känslor af tacksamhet och saknad vår allmänhet nu åter skilts från Åhmanska sällskapet. I talang, i arbetsamhet, i personligt värde, kort sagdt, i alla de afseenden, som skänka den dramatiska konstens utöfvare berättigade anspråk på sam