Lord Waldemar begaf sig från lady Thaxters hem till sitt eget, som ej låg särdeles långt derifrån, då båda voro belägna vid Park-lane. Han var vid en ganska dyster sinnesstämning. En betjent hjelpte hans herrlighet af med öfverplaggen, hvarefter denne gick in i salongen. Miss Floyd satt i en ny pariserdrägt och glittrande af juveler nära ett af fönstren, likgiltigt bläddrande i en modejournal. Mrs Watchley hade tagit plats i närheten af kaminen och var sysselsatt med något handarbete. — Kom in, farfar, ropade miss Floyd ifrigt. Det är förskräckligt tråkigt här! Har ni besökt markisinnan af Roxburghe? Kommer hon hit till mig i dag? — Markisinnan är sjuk, Hilda, svarade lorden, i det han med en egendomlig känsla af motvilja betraktade sin soudotters vackra men falska ansigte och jemförde detta ) Forts. fr. N:o 121 :