Göteborgsposten – 29 maj 1873, sida 2

A ———— En stund derefter kom sir Hugh Tregaron in med Honor Glint, som han var angelägen om att presentera för sin vän lord Waldemar. Den gamle lorden reste sig upp och räckte fram handen mot baroneten till en hjertlig helsning. Lady Thaxter presenterade sin unga gäst för lord Waldemar. Då lorden några sekunder betraktat detta ädla, sköna och behagfulla ansigte, det guldgula håret och de lifliga svarta ögonen, ryggade han plötsligt tillbaka, under det en sällsam blekhet öfverfor hans ansigte. Den unga flickans utseende åierkallade så lifligt i hans sinne bilden af hans förlorade son. Han drog djupt efter andan. — Jag ber om förlåtelse, lady Thaxter, sade han; men jag hörde ej den unga damens namn? — Det är miss Glint, Honor Glint, sade lady Thaxter i tydlig ton. Ni ser denna märkvärdiga likhet, mylord? Jag observerade den genast. Miss Glint är från Lancashire. Lord Waldemar måste göra våld på sig för att helsa och tala lugnt; för första gången i sitt lif kände han en benägenhet att svimma, och hans syn blef dunkel. Han satte sig hastigt ner. Den ungerska grefvinnan hade gifvit akt på uppträdet med bestörta blickar och yttrade nu sakta till lord Waldemar: — Påminner den unga damen er om någon, mylord? — Ja, svarade baronen, i det han torkade sin fuk