Göteborgsposten – 29 maj 1873, sida 1

sanning bedröfligt, om utsigterna att till utlänningar kunna afyttra egendomarne redan ekulle hafva så inverkat på de senares pris. Då kräfves lagetiftningens ingripande endast så mycket kraftigare, på det att den hotande faran må afvändas, medan tider är. Den fria konkurensens lag är väl intet heligt budord, inför hvilket man i stum tillbedjan måste nedfalla eller med österländsk fatalism lägga armarne i kors. Om möjligheten af förvecklingar med utlandet, i händelse det nuvarande oefterrättlighetstillståndet får forttara, vilja vi icke mycket tala. Under vissa omständigheter kunna dådana nog inträffa, men i allmänhet äro de icke så farliga som man föreställer sig. Få stater hafva lust att inblanda sig i privata tvister, om de icke rentaf tvingas dertill eller politiken har ett finger med i spelet. Emellertid är det alltid försigtigast att undvika äfven den ringaste fara i detta afseende, då sådant kan ske genom en klok lagstiftning, som låter försvara sig med goda skäl för öfrigt. Vi hysa den förtröstan till riksdagens och regeringens statsmannavishet, att inom ej allt för lång tid en fast och bestämd främlingalag skall åstadkommas, som hvarken dikteras af trångbröstade fördomar eller af en ytlig liberalism. I alla händelser bör den ledande grundsatsen vara: Sverige för svenskarne.