Göteborgsposten – 29 maj 1873, sida 1

— De trifvas väl tillsammans. De äro mycket lika hvarandra. Men förändringen i Darrels ställning går honom djupt till sinnes. Jag önskar, att han ville gifta sig och göra sig oberoende af mig. Han lofvade mycket, Julia, men höll alldeles ingenting. Ah, hvilken röst! Hvem är det som talar? — Min gäst grefvinnan Rothsmere, Waldemar. Hon är från Ungern, en fullkomlig furstinna, omätligt rik och har en hel armå af underhafvande, Nog har jag talt med er om henne. Jag besökte henne förlidet år i Ungern efter att ha fått introduktionsbref till henne, och hon behandlade mig som en prinsessa. Hon är en qvinna med kraftfull ande och egnar sin uppmärksamhet åt alla vår tids stora frågor. Hon har läst alla edra tal och är mycket ifrig efter att få träffa er. Tillåt mig omtala för henne, att ni är här. Lorden samtyckte, och lady Thaxter passerade genom den inre salongen till den boudoir, der grefvinnan af Rothsmere, Honor Glint och sir Hugh Tregaron suto och samtalade. — Min ungerska beundrarinna är sannolikt en lång, mager qvinna med glasögon på en stor krokig näsa, tänkte lord Waldemar; men hon har en märkvärdigt ren och böjlig röst. Lady Thaxter återkom med sin gäst och verkställde den nödiga presentationen. Lorden reste sig upp och bugade sig med gammaldags artighet för den älskvärda qvinnan, hvars sköna ansigte inom sin ram af grått hår och liksom upplyst af