Göteborgsposten – 28 maj 1873, sida 2

lystna. Efter en kort rådplägning tyckte sällskapet detta var nog dyrt, men Anders ville inte låta pruta med sig. Då kom Olsson i berserkavrede. Han insåg att hans önskan att få åka icke kunde realiseras och han hade en så liflig åtrå dertill Du bör allt ha dig en Åvinge, sade ban då till Anders, och i detsamma gaf han honom en knuff med hufvudet i ansigtet, så att Anders nåsa och mun flögo i blod. sViogen hade en särdeles likhet med en dansk skalle. I poliskammaren fick han em llertid på öret veta, hvad det kostar att dela ut dylika vingar, i det han fick plikta 25 rir för omaket, samt betala kusken 6 rdr för sveda och värk. Fastän Olsson redan förut stod illa till boks för obetalda böter, fick han delation. men Anders ville inte för sina 6 rår gifva någon delation-alls. Slagskämpar. Arbetskarlarne Niklas Svensson Stark och Niklas Johansson hade i slutet af förliden vecka varit särdeles upprymda och lifvade. Utkomna i lördags från en krog i Haga hade den mellan dem rådande vänskapen emellertid svalnat, och den gamla nordiska kraften tog ut sin rätt. Niklas Stark klappade om sin namne, och denne gaf inte efter. Vid polisförhöret förklarade dock Johansson leende att de bara på rolighet tagit hvarann något hårdt i handen, så att båda två ramlat omkull. Stark deremot förde ett annat språk. Han hade icke gjort en enda smul, det hade han vittne på, men Johansson hade gett honom en dansk skalle. Då vittnet påkallades, inkom en liten parvel, som likväl hade gått och läst, men icke ännu fyllt 15 år. Som underårig att få gå ed, omtalade den lille i alla fall händelsen, hvaraf framgick att både Niklas Stark och Niklas Johanssor temligen bastant dunkat på hvarandra. Stark såg då litet flat ut, liksom ångrade han att inte ha skaffat sig ett bättre vittne. Båda slagskämparne sluppo emellertid med 10 rdrs böter hvardera.