Fran Utlandet. Vi äro i tillfalle att rodan i dag kunna meddela Thiere sista tal som Frankrikes president, det han höll sistlidne lördag. Rationalförsamlingens alla läktare voro fullsatta reden kl. 19, den diplomatiska läktaren likaså. Kl. !(,10 besteg republikens president talarestolen. Thiers. M. H. Församlingen skall helt säkert icke törvånas öfver att i detta ögonblick se mig på talarestolen. Jag är skyldig kammaren oeh landet förklaringar angående den politik, som vi följt och ännu i detta ögoublick följa. Jag är icke den ende ansvarige; jag är skyldig mina kolleger den rätt visan, att de äfvenledes ha sitt ansvar. De ha följt mig med noggrannt öfvervägande. De äro således ansvariga med mig. Men om det finnes något bruttsligt i hvad som gjorts, så är det till mig, man isynnerhet bör vända sig. Jag klandrar icke de ministrar, som sökt att behålla makten. Men sådan år ej min ställning. I ötverladen icke, då j gåfven mig makten, och jag ötverlade icke, då jag mottog den. Det var en nodvandighet. Jag har utöfvat den, öfverhopad med ledsamheter, och j mån veta, mot hvilken eder dom skall riktas. Jag tager den på mig. I måsten tilllåta mig att tala till partierna, till hela verlden, med iulständig uppriktighet. Vi skola narmare granska denna vår politik, som man forebrär oss att hatva gjort dubbel. Den har pätvingats oss genom omstaudigbeternas makt. Vi haue hvarken penningar eller arm, men partier som hyste djup motvilja mot badadera. Tron j, att det uuder sådana tornallanden är lätt att regera? Vi måste med outsägliga ansträngningar söka att bringa en enhet till stånd. Sondriugen var ej allenast bär, den rådde inom hela landet; vi måste skapa en enhet af denna söndring och, tillåten mig tillägga det, den mening, som här råder, är icke alldeles öfverensstämmande med den, som råder i landet. (Rörelsen förlänges). Somliga vilja ha monarkien, andra republiken. I ären alla i eder tulla rätt. Men vid en tid, då demokratien har öfvertaget, eger man väl rätt att tro, det republiken skall vara den lämpligaste regeringsformen. De båda partierna äro dessutom nära nog numeriskt lika i församlingen. Man kunde se det häromdagen vid valet af den tjerde vice presidenten. Församlingen var delad i nästan lika delar mellan hri de Larey och br Martel, 323 röster på ena sidan, 330 på den andra. Förutom denna stora söndring, finnes det äfven splittringar af underordnad art. Och dessa mötas öfverallt. Om man å ena sidan ser flera monarkier, finnes det å den andra mer än en republik: neml. den oroande och den lugnande republiken. Det är för den senare, som regeringen uttalat sig. (Bifallsrop från venstern. Skratt från högera) Det stora flertalet af republikanerna vill lugna, icke förskräcka. Det finnes deremot de, som