hvilken fråga af br Rodhe på komiterades vägnar besvarades jakande, tilläggande att deras mening vore att äfven ölkrogar borde inbegripas. Hr R. upplyste likaledes, att många arbetare i de inkomna skrifvelserna önskat att krogarne måtte för utskänkning vara tillslutna alla qvällar i veckan efter kl. 6; men komiterade hade ej velat tillråda ett så stort steg af fruktan för bakslag. Tullvaktm. H. I. Svensson gillade förslaget, men ville att ölkrogar också skulle tillslutas vid samma tider, så att suparen ej ginge från krogen till dessa ställen, som ofta äro i slägtskap med bordeller. Smedf. Saw ielsson påpekade i likhet med hr Rodhe att komiterades förslag vore i öfverensstämmelse med hr S:s yrkande. Hr Cederskog tog sig anlednipg af förslaget angående värdshusföreståndarnes löneförmåner att klandra bränvinsbolag i allmänhet och särskildt Göteborgs utskänkningsbolag. Detta hade icke gagnat samhället ; rättvisans tjenare hafva öfverseende med dem, som utkomma berusade från bolagsvärdshusen. Krogarnes antal borde ökas och öfverlemnas åt enskilda personer. Snickare Zetterlund ville ej vara med om att det skulle vara krog i hvarje stuga; hade lefvat i sådana tider och önskade dem ej åter. Ju färre krogar, ju bättre. Vaktm. J. P. Karlsson önskade att bränvinsutskänkningen måtte så m cket som möjligt inskränkas både till tid och rum. Krogarne äro redan för många nu; tillfället gör tjufven; då personer träffas och krog finnes i närheten, gå de dit; men detta skulle ej alltid ske, om krogantalet vore mindre. Handl. Johansson. Min önskan är, att blott en enda krog funnes i Göteborg. Jag har varit den störste supare i staden och känner kroglifvets elände. Godt vore att bränvinet vore så långt ifrån oss som öster är ifrån vester; fängelserna skulle ej då vara då talrikt befolkade. Hr Rodhe talade emot de tre 4, af forsäljningsbeloppen, som utskankningsbolaget lemnar värdshusforeständarne. Han förordade istället en viss lön, som vore oberoende af försäljningen. Medlemmar af bolaget hade sjelfva insett behofvet af en ändring bärutinnan. Angående utskänkningslokalernas förläggande vid mycket trafikerade latser, hade tal. varit af samma tanke som flera an ra, nemligen att det icke vore välgörande; men han hade ändrat sig, sedan han funnit att en god grundsats ledt besluten i detta fall. Deremot måste han instämma i det klander, som uttalats af flera arbetare mot att värdshus öppnas midt för deras verkstäder, bvaruti de funnit något för sig hänligt. Boktryckare J. 4. Granberg sade, att om bolagets styrelse ville gagna samhället, så borde den anordna så, att mat och spritdrycker serverades på olika ställen. Å dryckesställena borde inga stolar finnas, utan all supning ske vid disken. En sådan anordning finnes i Amerika och torde hämma superiet. Hvad som förtjentes på rusdryckerna borde komma spisningsställena till del, så att mycket god mat kunde erhållas för mycket godt pris. Ordf. upplyste hr G., att hans förslag angående matens skiljande från spritdryckerna på utskänkningsställen vore i strid med gällande lag. Derjemte tog ordf. bolaget i försvar, sägande dess uppgift ej vara att hålla mat ersamt, utan att på lämpligt sätt ordna bränvinsutskänkningen. Komiterades förslag godkändes, men stolarne å värdshusen ville man ej rubba. 3. Slutligen hade komiterade förordat åtskilliga åtgärder för den enskilda verksamheten på det moraliska området, såsom: att läkarne samt lärarne i församlingen och skolan hvar i sitt kall genom undervisning och förmaning måtte motarbeta dryckenskapslastens insteg; att arbetsgifvare och husbönder böra mera än hittills öfvervaka sina underhafvandes användande af deras lediga tid samt bereda dem tillfälle till gagnelig sysselsättning under densamma; att de vänja och tillhålla dem att göra besparingar; att de så vidt möjligt är lemna arbetarne s. k. ackordsarbete samt icke vid deras aflöning utbetala större sedlar att vexlas mellan flera, samt att de antaga nyktra arbetsförmän, motarbeta den s. k. spenderingen och ej tillåta det rusdrycker användas såsom en ecgelse under arbetet; — att genom lämpliga personer måtte utspridas skrifter, i hvilka vådan af rusdryckers bruk frambålles; att föreningar måtte bildas med uppgift att verka för utbredandet af sedliga grundsatser, i hvilka föreningar inträde skulle beviljas åt den, som lofvade fullkomlig återhållsamhet från bruket at starka drycker och kortspel; att lässalar och boksamlingar mätte inrättas, der jemväl lättare föda kunde erhållas; och att andaktsstunder måtte anordnas å de tider af dagen, då arbetaren vore ledig. Derjemte hade komiterade velat påpeka vigten af sunda bostäder för arbetarne samt önskligheten af en öppen plats i det fria, der menige man kunde tillbringa lediga stunder för att upplifva håg och krafter. Skoll 4. Törngren trodde att de gamla nykterhetsföreningarne icke mera vore lämpliga; det hade visat sig att personer, som ingått i dylika genom hån o. d. tröttnat och sedan blifvit ohjelpligare drinkare än förut. Deremot vore önskligt, att de många olika föreningarne här i staden öfverenskommo att aldrig öfverskrida mättlighetens gränser, och att om särskilda föreningar för nykterhetens befrämjande bildades, det ej borde fordras absolut nykterhet för inträde, utan borde hvar och en få följa sitt samvete i detta fall. Hr Rodhe upplyste, att ordet fullkomlig eller absolut inkommit oförvarandes; trodde likväl, att sådana föreningar kunde göra godt, Rafstedt ville ej att andaktsöfningen skulle anordnas annorstädes än i kyrkorna. Snick. G. Widell instämde och detta På grund deraf att gudstjenst hålles så ofta i kyrkan; men han förordade lässalar och diskussionsöfningar. Landström påminde sig att hr Rodhe vid föregående möte rekommenderat missionssalen i Haga; denna sal hade likväl ej förmått hindra krogväsendet i dess närhet; ville i afseende på kolportörskapet ej veta af en hop lättingar, som pratade persilja för enfaldigt folk. Hr Rodhe ville ej säga mycket emot det yttrade, men påpekade det förhållande, att många äro så trasiga att de skämmas för att gå i kyrkan, men besöka likaväl bönesalar. Det vöre ju icke heller me