Äfventyraren lemnado ifrån sig de bref, som miss Floyd skrifvit till honom, och fick sina penningar. Han räknade igenom dem, förklarade att summan var riktig och stoppade penniogarne på sig. Grimrod lade in brefven i skåpet och penningare likaledes, låste derefter till skåpdörren och yttrade: — Detta är allt hvad som kan göras i natt. Kom hit vid denna tiden i morgon natt, signor, och ni skall finna tusen pund i beredskap åt er. ifventyraren reste sig upp, och Grimrod visade honom ut. Vid porten gjorde Frivoli ett uppehåll och såg sig om. Förvaltoren stod på förstugutrappan med lampan i hand, ljuset från lamplågan föll på hons anletsdrag och Frivoli kunde i desamma förnimma samma på en gång hånende och olycksbådande uttryck, som förut skrämt honom. Han ryste och mumlade för sig sjelf: — Han liknar en triumferande demon! Det är mord i bans ögon! Han skyndade sig bort, liksom om han skulle ha varit förföljd af någon, Grimrod gick med ett tyst skratt in i sitt hus och tillstängde dörren. — Den mannen har fått sin beskärda del, sade han för sig sjelf. Faran är öfvervunnen. Det är sannt, att jag är åttahundra pund fattigare, men dessa bref äro värda så myeket penningar. De bringa flickan fullkomligt i min makt. Det är slut med alla näsvisheter, det är slut med allt prat om att hon skall afskeda mig, då hon blir baronesss af Waldemar. Hon är hädanefter en lekboll i mina