Frivoli hade en viss svaghet för vin, som han var van att förtära i ymnigt mått; men han var äfven försigtig. Han undersökte sigillet på buteljen och försäkrade sig om, att den ej varit öppnad. Han vände likaledes glaset upp och ner, men det var torrt och tycktes vara rent. Han märkte ej, att någon genomskinlig substans hade torkat på botten. Han drog upp korken ur buteljen och fyllde sitt glas, och då Grimrod dröjde qvar vid skåpet, sipprade han långsamt och med tydlig förnöjelse på vinet. Snart tömde han glasets innehåll i ett enda drag. Grimrod kom tillbaka från sitt skåp med en bundt bankonoter i ena handen och i den andra ett likadant glas, som det han lemnat Frivoli. Detta hade dock ingen genomskinlig torkad substans på botten, Han fyllde glaset ur samma butelj, hvilken Frivoli öppnat, och drack vinet. — Veritabelt Rudesheimer, anmärkte han. Gif mig nu brefven, signor — här äro penningarne. ÖN rm 6 5