händer. Hon skall gifta eig med Darrel Moer på min besallning. När allt kommer omkring, har det lilla äfventyret medfört fördelar för mig. IIvad äfventyraren sjelt beträffar, så är han ett nytt exempel på sanningen af det gamla ordspråk, som lär, att det är farligt att ha reda på hemligheter, som ej angå en. Han hade fått veta för mycket. Hen gick helt lugnt till sängs. Nästa morgon såg Hilda Floyd något trött ut, der hon satt i sin vackra morgondrägt vid frukostbordet på Floyd Manor. Lord Waldemar frukosterade i sina egna rum, men Darrel Moer och mrs Watchley voro på sina platser. Hofmästaren bar in brefväskan, och miss Floyd öÖppnade den samt bredde ut dess iunehåll. Det fanns bref till lord Waldemar och mr Moer samt åtskilliga tidningar, hvilka skulle bäras upp till lorden. Miss Floyd lade allt tillbaka i väskan, med undantag af mr Moers bref, och lemnade den åt hofmästaren. Denne dröjde dock qvar, och hans ansigte uttryckte en viss sinnesrörelse. — Hur är det fatt, Foss? frågade Darrel Moer. Är min onkel sjuk? — Nej, icke hvad jag vet, sir, svarade hofmästaren; jag var sjelf i byn för att hemta postväskan, och der rådde stor uppståndelse. En främling hade tagit in i värdshuset, sir — en mörk karl, som i går afton kom från London. Ingen kände honom, och han tycktes ej känna någon, ehuru det sades, att han var mycket ifrig i att göra sina förfrågningar rörande denna familj, sir —