Göteborgsposten – 26 maj 1873, sida 2

gången af den i Versailles nu levererade kampen mellan regeringen och nationalförsamlingens höger, hvilken hittills utgjort dess majoritet och nu står i opposition mot regeringen. Denna majoritet anser, att den nya ministeren hotar de konservativa intressena, hvarför man måste störta den och, om det är möjligt, äfven göra sig af med Thiers för att ersätta honom med marskalk Mac Mahonn. Kampen har redan börjat med debatten om interpellationen, hvilken faktiskt skall afgöra om förtroendeeller misstroendevotum till Thiers. I fredags utfördes förstaakten af detta nya parlamentariska drama i teatern i Versailles. Thiers sjelf var tillstädes med alla ministrarne. Justitieministern Dufaure förklarade, att Thiers ville sjelf uppträda, emedan interpellationen anginge hans ansvarighet. Högerns chef, hertig de Broglie, tog till ordet och angrep på det häftigaste kabinettet, i det han sade, att regeringens förklaring om sin konservatism vore otillfredsställande, hvarför man måste ha en ny regering, som kunde träda i spetsen för det konservativa partiet och bekämpa radikalismen. Dufaure tog åter till ordet och förklarade, att regeringen skulle med all makt motträda denna radikalism, men kunde ej förneka, det ögonplicket vore inne att nu gifva den republikanska regeringsformen ett fullt erkännande. Församlingens president Buffet uppläste nu ett budskap från Thiers, som deri begärde ordet, hvarpå Dufaure, i öfverensstämmelse med de nya bestämmelserna om presidentens ställning till församlingen, föreslog sammanträdets uppskjutande till följande dag. Rörelsen i Paris är ytterst stor. I alla offentliga lokaler och på gatorna talar man nu om tilldragelserna i Versailles, täta menniskomassor befinna sig ständigt vid bangården S:t Lazare för att erhålla underrättelser derifrån, och starka polisafdelningar upprätthålla ordningen. Det torde vara af intresse att nu iakttaga de särskilda parlamentariska gruppernas numeriska styrka, sådana de gestaltat sig efter de sista partiela nya valen. Den d. 8 febr. 1871 valda nationalförsamlingen räknade ursprungligen 753 medlemmar, men förlusten af ElsasLothringen minskade detta antal till 738, från hvilka senare böra afdragas ytterligare fem såsom döda eller utträdda. Återstå således 733 deputerade, hvilka dela sig i åtta grupper. Högern, under ordförandeskap af de Larcy, räknar 145 medlemmar ; den yttersta högern, under ledning af hertig de Larochefoucauld-Bisaccia, har 43 medlemmar, samtlige legitimister och klerikala; högra centern, som leddes af den nyligen aflidne St. Marc Girardin, räknar 123 medlemmar. Bonapartisternas grupp under Rouher har 28 medlemmar. De fyra republikanska fraktionernå äro sålunda fördelade: Den moderata venstern, under ordförandeskap af Fourcand, har 146 medlemmar; den yttersta radikala venstern, med Peyrat som ordf., räknar 73 medlemmar; venstra centern, under Christophle, räknar 87 deputerade; de konservativa republikanernas grupp under Casimir Pårier, nu inrikesminister, har 38 medlemmar. Räknar man tillsamman alla de i republikanska fraktionerna inskrisna deputerade, så uppgår deras hela antal till 344; alla de monarkiska gruppernas deputerade utgöra inalles 339. Det återstår således ännu 50 deputerade, hvilka ej tillhöra någon parlamentarisk räunion. Dessa, hvilka mestadels äro af vacklande mening, närma sig mera den monarkiska högra centern, än den venstra centern. Det är dessa 50, eller åtminstone flertalet af dem, som Thiers måste vinna, om han stall kunna besegra högern. Det är i Frankrike alltjemt den stora kampen mellan monarki och republik, som står på tapeten. Monarkisterna vilja ej veta af republiken, denna finnes i motiveringen till det nya lagförslaget om statsmakternas organisation på det bestämdaste konstaterad, och derför angripa de på det bittraste Thiers och hans regering, som kunnat framkomma med ett sådant förslag. Do radikala republikanerna återigen vilja ej veta af de konservativa band, som föreskrifvas i lagförslagen, emedan de uti dem se ett hinder för statsmaskinens gång i den riktning de vilja; derför äro äfven de ursinniga på Thiers och hans regering, och eftersom de befara, att den nuvarande församlingen skall antaga dessa band, fordra de Åmed godo eller ondo församlingens upplösning. Tul England har nu iogått underrättelse från Aden, enligt hvilken Sir Bartle Frere med sällskap dit anländt. Han hoppas vara tillbaka i andra veckan af juni. Om hufvudändamålet med Freres sändning ännu icke Jonngttg har man likväl vunnit det resultat,