ten gladeligen svängt om. Det var annat det, än att som vanligt få stå och trampa degen! Det är ögonskenligt huru nywiga dylika föreningar äro, när de äro ledda i en riktig och god anda. Men det finnes många personer, som i en så stor stad som Paris icke ha ett sådant stöd att lita sig till. och som derföre, trots de egenskaper i den ena eller andra riktningen, som de kunna besitta, skulle vara dömda till undergång, om här icke också funnes resurser af olika slag, hvartill måhända ingen annan stad i verlden kan erbjuda motstycke. Så har jag t. ex. hört talas om ett egendomligt etablissement, som ligger vid rue dEafer bortom Luxembourg-palatset, och som i sitt qvarter är kändt under namnet uppfinnarnes table dhöte, och der man skall kunna komma i tillfälle att få se de kuriösaste typer. Det eges af en herre, som gjort till sin specialitet att bjelpa misskända talanger och genier. När en person gjort någon upptäckt af hvad slag som helst går han och uppsöker denne ädle Meecenas, utvecklar och forklarar omständligt för honom sitt projekt. Om denne nu anser ssken praktisk och utförbar, upplåter han genast för honom sitt bord, för tre, sex månader, ett år, ja mera, med ett ord ända till dess att uppfinnaren blir i stånd att realisera sin sak. Han ger honom till och med de medel, som behöfvas för nödiga experimenter, hvilka ofta går löst på ansenliga summor, så att uppfinningens man under hela tiden är befriad från materiela bekymmer och odeladt kan egna sig åt utförandet af sitt projekt. Naturligtvis förbehåller sig förlagsmannen en viss del af den vinst, som uppfinningen kan inbringa, och det bästa af alltsammans är, att mannen på detta sätt, i och med detsamma som han hjelpt en stor mängd personer i betryckta omständigheter, har lyckats att sjelf skapa sig en ganska betydlig törmögenhet, något som för öfrigt är lätt att förstå, ty det behöfs blott att en enda af tjugo stora uppfioningar lyckats för att hålla honom skadeslös för de omkostnader han haft för de nitton andra. Att göra en rond på de olika slags mer eller mindre slutna table-dhotes, som finnas i Paris, der det otta är mycket svårt att vinna tillträde, och hvilket för resten skulle erfordra en rundlig tid, skulle gifva en inblick i mysterier, om hvilka mängden af parisare sjelfva icke ba någon aning. Det finnes sådane af ganska ruskig beskaffenhet, oaktadt sällskapet till det yttre är elegant och servisen luxuös, (dit höra t. ex. vissa sällskapsklubbar i närheten af de stora boulevarderna, som äro tillhåll för spelare till profession, och de beryktade dame-table-dbåterna vid rue des Martyrs) och andra, hvarest folk af de besynnerligaste näringsfång samlas för Vergnägung und Ge schätt — atile dulei. Man omtalar bland andra sådana det s. k. table-dhöte des monstres, ett etablissement beläget vid rue des Vosges, i närheten af Bastille-platsen, uteslutande förbehållet för, såsom namnet antyder, vidunder, jättar och dvergar, qvinnor med skägg och sådana, hvilkas märkvärdighet är att räkna sin vigt i skeppund, vanskaplingar af alla slag, sådana som äro utan armar eller utan ben, de som visa ohyggliga åkommor för pengar, albinos och andra Åur-innevånare o. m. dyl. Värden på stället är en gammal dverg, som dragit sig Åur affärerna och hans hustru har på sin tid rest verlden omkring för att visa huru hon är hårbeväxt på hela kroppen som ett djur. Med anstalten är förenad en agentur för anskaffande af alla slags monster, och entreprenörerna för dylika förevisningar ha här sin stora marknad, likasom ock skulptörer för vaxkabinetter och anatomiska mus6er kunna finna subjekter. Men vid sällskapets dinser tillåtes icke någon främmande att få tillträde; de stackars menniskorna vilja åtminstone för den stunden vara en famslle i sitt elände. Det skulle vara hädiskt, att från detta ämne direkte öfvergå till Salonen, den årliga konstutställningen i Industripalatset, hvilken för några dagar sedan öppnades för allmänheten. Jag sparar derföre redogörelsen härför, så vidt den kan intressera läsare, som befinna sig på en helt annan ort, till nästa gång för att då också kunna tala något om de svenska artisternas utställningar, hvilka äro mycket förtjenta af uppmärksamhet. Man har annars baft under denna vinter konstutställningar i mängd att betrakta och konstauktioner utan all ända. En af Paris stora klubbar, Cercle des Arts, i hvardagsspråk Cercle des Mirlitons kallad, gjorde början med att arrangera en utställning af la fine fleur af de konstverk, som sedav skickats till Wien och som ännu ligga inpackade i sina lårar vid någon station i Tyskland Samtidigt kunde man hos den rike konstbandlaren hr Durand-Ruel vid rue Lafitte taga i betraktande en exposition af artister inom den förnäma verlden, anordnad i något välgörande ändamål. I sanning, bland alla dessa oljemålningar, pasteller, aqvareller, ritningar, miniatyrer och emaljer, signerade med de mest aristokratiska namn i Frankrike, från erkehertiginnan af Fitz James till prinsen af Joinville och från baronessan Rothschild till hertiginnan af Chartres, kunde man tro sig i en salong i de återuppbygda Tuilerierna — efter tusionen. Det fanns bland dessa högbetitlade artister åtminstone fem eller sex, såsom baronessorna Meyendorff och Rothschild, m:lle de Montesquieu, hertiginnan Colonna, markis de nn mA E ND HAR Mm hand 2 — ek