— En besynnerlig förändring, sade Grimrod, i det han betraktade miss Floyd. Jag föreställer mig, att ni måste ha fått oriktiga uppgifter, signor. — Jag kan bevisa, hvad jag säger. Jag kan skaffa intyg från den person, som bodde tillsammans med miss Floyd, och från den doktor, som vårdade henne under hennes sista sjukdom, innan hon flyttades till sjukhuset. De kände barnet fullkomligt väl och minnas det äfven. Ni såg dem båda i Triest, mr Grimrod, då ni sökte efter lord Waldemars arfvinge. Ni tycktes bedrifva efterspaningarne redbart och allvarligt. Ni torde också vara hederlig; jag kan ej bestämdt påstå motsatsen. Men så mycket kan jag säga, att antingen är ni icke hederlig eller ock har ni sjelf blifvit bedragen — narrad till att införa denra flicka i lord Waldemars hus såsom hans arftagerska, hvilket hon icke är. Ni tycks vara alltför skarpsinnig för att kunna bedragas, deraf tager jag mig den friheten sluta till, att ni varit delartig i bedrägeriet. Att flickan der intager en plats, som ej tillkommer henne, kan jag bevisa. Nå hvad vill ni och hon gikva mig, för att jag skall bevara hemligheten? — Jag känner ej till någon hemlighet i denna sak, sade Grimrod kallt. Om jag blifvit bedragen i afseende på arftagerskans identitet, hvilket jag ej vill medgifva, måste jag se mig om efter den verkliga. Saken är mycket enkel, förstår ni. Frivolis tillförsigt minskades något. — Det kommer att bero på miss Floyd, fortfor han. Hon har fått ett godt hem här och bör ej lemna det utan