Göteborgsposten – 19 maj 1873, sida 2

sammankallat en kongress af 70 republikanska delegerade, hvilka sägas representera 50 städer, och till mötet äfven inbjudit John Bright, af hvilken de måhända hoppats få ett stöd för sina republikanska teorier. Men i detta hänseende ha de blifvit fullkomligt gäckade. John Bright infann sig, men begagnade tillfället att göra de samlade delegerade uppmärksamma på det dåraktiga i deras reformsträfvanden. Han hänvisade till Frankrikes öde, hvilket nu i nära ett sekel under omhvälfningar och förtviflade ansträngningar sökt att komma till ro, efter att hafva kullkastat 1789 års monarki; han omnämnde Spaniens nuvarande sorgliga belägenhet och ännu sorgligare framtid, och framhöll i motsats derull den fredliga politiska utveckling och materiela blomstring, hvaråt England hatt att glädja sig i vårt århundrade. Det finnes intet, sade Bright, som man hoppas ernå genom en republik, hvilket icke kan lika lätt vinnas och betryggas i en konstitutionel monarki. Under den derpå följande diskussionen var Bradlaugh nog uppriktig att medgitva, att den agitation, som han och hans vänner nu satt i gång, endast genom en smal och fin gräns skildes ifrån den, hvilken i lagen betecknades som högförräderi. Times förklarar de 1adikalas möte i Birmingham vara löjligt och tillsvidare alldeles oskadligt, isynnerhet som ingen at de republikanska hjeltarne ville taga sin tillflykt ull några ytterlighetsåtgärder. De skola föra en del narraktigt prat, dricka en del dåligt öl och derpå vända hem till dem, som skickat dem, utan någon annan slagtareräkning än för ett beskedligt stycke oxkött. Den allmänna uppmärksamheten i Frankrike sysselsätter sig nästan uteslutande med den hällning, regeringen skall intaga, då nationalförsamlingen åter sammanträder. Det påstås, att regeringen skall, dagen efter sammanträdandet, framlägga alla de 7 författningsförslag, som hon sått i uppdrag att utarbeta, och att dessa sju förslag skola beledsagas af en berättelse eller inledning, i hvilken republiken skall framställas som landets lagliga och nödvändiga regeringsform. I de särskilda förslagen skall den republikanska styrelseformen sast grundas och det hittills rådande provisoriska tillståndet ötvergifvas. Presidenten Thiers har uppmanats att. vända sig i ett manifest till nationen, utan att afvakta vationalförsamlingens sammanträdande; men Thiers har bestämdt vägrat att taga ett sådant steg, emedan han anser sig vid författningsförslagens framläggande skola ha ett lämpligare tillfälle att uttala sig inför landet angående sin uppfattning af ställningen. Om dessa rykten bekräfta sig, och det finnes allt skäl att tro det, då skall den närvarande osäkorhetsperioden icke vara länge etter församlingens sammanträdande, ty äfven om sjelfva förslagen icke skulle komma under törhandling törrän senare, skola dock de i inledningen till desamma innehållna förklaringarne vara tillräckligt kategoriska för att göra ett slut på alla tvifvelsmäl. Man försäkrar, att dessa förslag skola, fastän de ha on republikansk form, tillfrodsställa den konservativa andan, och att regeringen skall efter deras framläggande vänta, tills församlingen uttalat sin mening om dem, innan hon tager något ytterligare steg. I regeringskretsarne hoppas man på detta sätt kunna beröfva de extrema partierna all törevänning till nya agitationer och upphetsningar. Journal des Dbats offentliggör en af Jean Lemoinne undertecknad artikel, hvari säges, att den allmänna meningen tydligt uttalat sig mot nationalförsamlingen och förkastar en monarki. Lemoinne varnar majoriteten från att väsentligt inkräkta på den allmänna omröstningens princip, emedan den härigenom skulle åstadkommass en statskupp, hvilken ej bör försökas, om majoriteten icke är beredd att gå ännu längre. Den yttersta venstern har hållit ett möte, med Peyrat till ordf., hvarvid man beslöt att motsätta sig de ändringar i vallagen, som regeringen säges föreslå. En korresp. till en wienertidn. har i Rom hatt företräde hos sjelfve jesuiterordensgenemA 12 Arr