Göteborgsposten – 17 maj 1873, sida 1

MotnCT UAT Teserverar SIA mor Samtilgu 118U4891 beslut i läroverksfrågan. Sedan Andra kammaren väl hunnit genomgå skolbetänkandet, så genomlöptes raskt en god delaf den fruktansvärda Leporellolistan på oafgjorda mål, icke mindre än 40, som för aftonen voro upptagna till föredragning. Utgiftsstaterna för Postoch Telegrafverket m. m. biföllos sålunda utan meningsskiljaktighet. Oaktadt detta begär att påskynda sakernas atgörande torde dock riksdagen förblifva samlad äfven hela nästa vecka. Efter A.-B. meddela vi början af debatterna rörande grundskattefrågan. I Första kammaren öppnades debatterna af hr Fåhreus, som kritiserade utskottets förslag och yrkade rent afslag å detsamma. Frih. De Geer uppträdde i ett längre, med stor uppmärksamhet ähördt föredrag för utskottets förslag och replikerade den föregående talaren. Han ansåg, att om skattelindringar kunna ske, så böra dessa företagas i fråga vm de skatter, som trycka tyngst, samt om iudeluingsverket icke är ouudgängligt eller onskvärdt att bibehålla ur militärisk synpunkt, utan en ny stam bör uppstallas genom statens torsorg, så finnes ur törsvarets synpunkt intet specielt skäl aw behälla indelningsverket såsom skattetitel. Ett sådant törslag, som det af frih. Funck i hans reservation uppställda, enligt hvilket grundskatterna skulle afskaffas under loppet af 40 år, under hvilken tid de skulle till deras nuvarande belopp ugå och minst 5; deraf användas för statens behof, men återstoden kapitaliseras för statens räkning, ett sådant förslag vore icke egnadt att tillfredsställa de allt starkare framträdande fordringarne, då lindringarne sålunda icke i någon mån skulle komma nuvarande generation till godo. Talaren såg i utskottets förslag till skritvelse ett program för en möjlig lösniug af frågan, hvilken vore at politisk vigt, emedan det vore sista steget att afskaffa ett särskildt bondestånd med separatintressen. Ansåge man, att någonting i den vägen måste göras, så torde det vara antagligt, att en rimlig öfverenskommelse lättare kunde träffas nu än framdeles. Justitiestatsministern uppträdde derefter, tillkännagifvande, att det som i främsta rummet vore måttgifvande för regeringens uppfattning at saken vore det sätt, hvarpå hon velat sammanknyta grundskattefrågan med frågan om försvarsväsendets ordnande. Tal. hade icke af hvad som på senare tiden föregått i någon mån förändrat sin mening, att det vore svårt om icke omöjligt att utan indelningsverkets bibehållande få någon ny armåorgarnisation, hvars kostnader icke blefve allt för kännbara. Men om riksdagen omfattade en annan åsigt, om den med upphäfvande af indelniogsverket ville en ny, verklig armorganisation, som kunde bli tilltredsställande, och underkastade sig de konseqvenser, som häraf blefve en följd, så skulle detta uttryckas icke med någon lättvindig fras, som kunde vändas eller tydas bort, utan på fullaste och djupaste allvar. Endast för så vidt en skrifvelse i ämnet ginge ut från bestämdt åtagande i detta fall och ett medgifvande, att K. M:t finge samma rätt i afseende på den nya organisationen, som regeringsformens 80 nu ger honom i fråga om tndeluingsverket, kunde K. M:t fästa något afseende vid en framställning om afskatfande af grundskatterna och indetningsverket. Grefve G. Posse yttrade sig derefter till förmån för utskottets förslag, hvaremot frih. Skogman, som inom utskottet icke deltagit i den slutliga behandlingen af detta äreode, uttalade sig emot detsamma, hvilket afven var fallet med hr Nordenfelt. Hr v. Koch ville bifalla utskottets förslag till skrifvelse, om blott deri iutoges ett uttryckligt tillkännagifvande, att man vore beredd att bära konseqvenserna af en ny fullständig: och tillräckligt betryggande försvarsorganisation. I Andra kammaren öppnades debatten af herr Boman, som kritiserade utskottets förslag och framlade det utkast, Bom ionebäres i den s. k. centerns förut omtalade program. Han yrkade återremiss i denna syftning. Hr Törnfelt förklarade sig villig att för sin ringa del underkasta sig de uppoffringar, som grundskatternas afskrifvande kunne medföra, och yrkade bifall. Hr Dickson yrkade återremiss och protesterade isynnerhet emot utskottets metod att sammanblanda frågorna om grundskatterna och indelningsverket. Från sin ståndpunkt borde han egentligen vara glad öfver förslaget, såsom innebärande en omöjlighet; men han önskade e:t slut på striden och såge derföre gerna något antagligt förslag. Hr MWigardt önskade bifall. Han hade blifvit öfverraskad af att man sålunda sammanställt grundskatfer och indelningsverk; men då så skett, önskade han betänkandets framgång. Hr Åstrand betraktade detta betänkande med mycken nedslagenhet. Han hade önskat en lösning af trågan, men fann det nu, genom den väg utskottet beträdt, vara en omöjlighet. Hr Per Nilsson i Espö yttrade sig i korthet för bifall. Statsrådet Weidenhjem framnöll hufvudsakligen det omöjliga i att till nästa riksdag framlägga ett förslag till försvarsverkets ordnande; men tycktes icke just ha så synnerligen mycket emot, att de båda frågorna blifvit sammanblandade. Han ordade dock någet, ehuru temligen matt, om vigten af försvarsverkets betryggande. Hr Carlen ansåg lösningen nu omöjlig genom de båda frågornas sammanblandning; yrkade återremiss. Hr Casparsson yttrade sig emot förslaget och yrkade ätorremiss. Frib. Gripenstedt sann utskottets förslag alldeles omotiveradt. En sak hade under diskussionen gjort ett sorgligt intryck på honom, det nemligen att höra en konungens rädgifvare förklara sig vilja medverka till indelningsverkets afskaffande, då han förut varit för dess bibehållande. Hr Jöns Pehrsen yrkade bifall till förslaget. Grefve Sparre ville bifalla utskottets förslag, men endast under förutsättning, att man i stället för indelningsverket verkligen satte aågonting fullt betryggande. Eljest ve oss! (Bravorop). Grefve 4. Posse bragte krigsministern en tacksägelse, derföre att man från ministerbanken fått höra, att hvarken i förslaget eller dess motivering vore någonting anfördt, som skulle kunua hindra K. M:t att Iramlägga förslag i det afsedda syftet. Polemiserade med frih. Gripenstedt och yttrade, att efter exc. De Geers uttalande i ämnet ha åsigterna blifvit förändrade och de anspråk, som förr förkättrades, ha blifvit acceptabla icke blott för talaren och för Andra kammarens majoritet, utau, såsom han hoppades, äfven för medkammarens. Posttidniagen meddelar rörande utskottens verksamhet följande: Statsutskottet har i afgifvet utlåtande hemställt, att K. M:ts proposition, om anvisande at medel till inlösen för statens räkning at k. svenska aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult ullböriga jerubanan från Ö ebro ötver Arboga till Kopivg icke måtte at riksdagen bifallas. Bankoutskottet har afgifvit betänkande n:o 5, deri utskottet bland annat framlägger förslag till de förändringar i 1:a och 2:a artiklarna i Bankoreglementet, som föranledas af riksdagens beslut rörande antagande at ett nytt myntsystem; och torde såsom de väsendtligaste af utskottets hemställanden böra omförmälas: förslaget derom, att de nya sedlar