skade få i sin ego, men Frivoli var obeveklig. Hon gick slutligen till sin byrå, framtog sin plånbok och räknade upp den summa hon nämnt i bankonoter. De hade blifvit utbetalda till henne af lord Waldemars förvältare såsom en del af hennes årsanslag och voro afsedda för inköp af åtskilliga toiletteartiklar, som voro alldeles nödvändiga för henne, då hon skulle införas i Londons högsta societet. Grimrod kände sig frestad att framträda i detta ögonblick. Öfverlemnandet af penningarne rörde honom på en ömtålig punkt; men han bestämde sig för att ännu ha tålamod. Det kunde vara mer att höra. Det var också bäst för honom att han beslöt sig för alt vänte. Frivoli räknade igenom penningarne efter miss Floyd, fann summan riktig och öfverlemnade till henne två af de bref, hon skrifvit till honom månaden förut. Hon blickade som hastigast igenom dem för att försäkra sig om deras äkthet och brände upp dem i kaminen. — Jag skall komma till er med flera bref, Hilda, hvarje gång jag behöfver penningar, sade Frivoli. Det är godt att ha penningar i en bank och kunna taga ut dem, när helst man önskar. Men det är nu en annan sak, hvarom jag önskar tala med er. Det är bättre att afhandla den med er än med lord Waldemar. — Hvad menar ni? — Jag blef presenterad för er i Innsbruck, fortfor Frivoli, af en dam, med hvilken mrs Watchley var mye