Göteborgsposten – 13 maj 1873, sida 1

—L ä :Q: bi Grimrod hade känt sig srestad att rusa på främlingen och strypa honom, men en känsla af försigtighet och en önskan att få hela hemligheten uppdagad återhöllo honom. Äfven han gaf akt på Antonio med andlös ifver. Främlingen klättrede upp till balkongen, men Hilda Floyd tog till flykten för honom in i sitt rum. Ilon försökte att stänga glasdörren, men han sköt upp den och följde efter honne in i rummet. Grimrod betänkte sig blott ett enda ögonblick, smög sig derefter fram till väggen och började klättra uppför murgrönan så tyst som möjligt. Det var ett svårt företag. Ian hade ej lemmar som den yngre mean, hvilken klättrat upp före honom, och skinnet hade blifvit bortskafdt från hans händer på flera ställen, då han andtruten och darrande hann upp på balkongen. Glasdörren stod på glänt och förhängena hängde lösa framför den. Grimrod smög sig intill öppningen och stirrade in i rummet. Hilda Floyd stod nära kaminen. Hennes utscende och hållning förrådde stor oro. IIenues gäst hade kastat sig i en stol. Han var en man med djerft utseende, ej ung. Grimrods skarpa och erfarna öga läste hans karakter lika lätt, som om den varit stämplad med tydliga bokstäfver i hans ansigte. Han var en af de äfventyrare, som trängas i kontinentens städer lika väl som i Englands, temligen vårdslöst klädd och med ett utseende öfverhufvud taget, som om han lidit af vidriga öden, (Forts)