Göteborgsposten – 9 maj 1873, sida 2

Grevinnans märkbara sinnesrörelse, då Darrel Moers namn uttalades, hade ingifvit sir Hugh den föreställningen, att hennes bekantskap med Moer ej varit af det vanliga slaget — att hon kanhända varit en af de talrika föremålen för hans dyrkan — att hon kände till Moers historia bättre, möjligtvis, än någon unnan. Han såg ej rätt tydligt hennes ansigte nu, emedan det var vändt från dagsljuset. Men hennes röst darrade ännu, då hon svarade: — Jag såg mr Moer i Baden-Baden det år han var utomlands, sir Hugh. Jag måste uafböja alla frågor, till dess jag får veta, hvarföre ni frågar mig. Får jag å min sida fråga, hvad Darrel Moer är för er? — Han står i vägen för min lycka, grefvinna. Jag öälekar Honor Glint — — Jag kunde se det, afbröt grefvinnan. Och hon älskar er, sir Hugh, det kunde jag äfven se. Det. är sannt, lady Rothsmere. Honor älskar mig, såsom jag älskar henne; men hon är bunden vid Darrel Moer, och vi kunna ej gifta oss. — Kan hon då ej bryta med honom, om hon älskar er så högt? frågade grefvinnan. Hon är ej bunden vid honom genom ett så löst band, lady Rothsmero, hoa är bunden vid honom genom ett giftermål. — Detta barn en hustru! Omöjligt! — Hon är cj hustru, sade sir Hugh, i en annan bemärkelse än att sådana ord blifvit uttalade öfver dem båda vid altaret, att do äro bundna vid hvarandra genom ett