Göteborgsposten – 9 maj 1873, sida 2

— Jag har anledning tro, sir Hugh, attt Darrol Moer varit gift! Sir Hugh var nära att i glädjen taga ett hopp från den stol, der han satt. Han misstankar hade då varit berättigade, han hade således anat sanningen. — Han har varit gift! utbrast han. Oh, lady Rothamere, säg mig, om hans hustru ännu är vid lif? Grefvinnan tvekade. Sir Hugh skulle gerna ha velat läsa uttrycket i hennes ansigte, men han kunde ej se det. — Jag kan ej säga er detta, svarade hon honom slutligen. Jag är i hög grad intresserad af eder historia, sir Hugh, och af hela mitt hjerta beklagar jag er och miss Glint. Om jag kan hjelpa er, skall jag göra det. Men jag måste ha litet tid på mig. Låt mig öfvertänka hvad ni sagt. Jag önskar träffa lord Waldemar, hans sondotter och — Darrel Moer. Jag skall ej förråda edert förtroende, sir Hugh, och ånyo lofvar jag er min hjelp. Hon räckte honom sin hand liksom för att att besegla löftet. Tillslutandet af en dörr gaf tillkänna, att den person, som en stund förut anländt, åter aflägsnat sig, och grefvinnan reste sig upp för att begifva sig tillbaka till salongen. (Forts.)