Göteborgsposten – 9 maj 1873, sida 1

—AAAAde—— lig sinnesrörelse hos hennes gäst under loppet af en kort stund undrade hon utan tvifvel inom sig öfver orsaken. — Dar — Darrel Moer, sade ni, lady Thaxter? frågade grefvinnan i bruten ton och något osammanhängande. Jag — jag tror, att jag är litet nervös i afton. Jag har hört namnet Darrel Moer förut. — Han är ej lord Waldemar, skyndade lady Thaxter att förklara. Lord Waldemar var en squire Floyd, en rik gentleman i Yorkshire, som alldeles oväntadt kom i besittning af Waldemartiteln; mr Darrel Moer är hans nevö och skall ärfva honom. Baron var sjuk för någon månad sedan och for till Yorkshire för att sköta sin helsa. Hugh, var snäll se efter i Hofjournalen, som ligger der på lilla bordet vid din armbåge, och se efter om ingenting står nämndt om, när man väntar lord Waldemar tillbaka till hufvudstaden. Sir Hugh, efterkom denna begäran. — Jo, det står en anmärkning här rörande lord Waldemar, och den torde vara af intresse för lady Rothsmere, isynnerhet som mr Moers namn är nämndt deri, sade han lika lugnt, som om uttalandet af Darrel Moers namn ej varit det ringeste pinsamt för honom. Tillåt mig att läsa den: — Lord Waldemar har under sin vistelse i sin födelseprovins Yorkshire blifvit återställd till helsan och skall återvända till hufvudstaden nästkommande måndag för att taga del i den väntade debatten i öfverhuset i nästa vecka. Vi ha erfarit, att mr Darrel Moer, hvilken under en lång tid ansetts vara lord Waldemars arfvinge, funnit sina an