— Iefver eder far? — Ja. Min far är kapten Glint, befälhafrare på skeppet Argonaut, sade Honor lika stolt, som om kap: tenen varit lord-amiral vid flottan. Den ungerska grefvinnan suckade, och lady Thaxter ledde skickligt samtalet in i en annan riktning. Timman före middagsmältiden förflöt hastigt. Sir Hugh gaf sin arm åt lady Rothsmere och förde henne till matsalen, under det lady Thaxter och Honor gingo tillsammans. Efter middagen återvände sir Hugh med damerna till salongen och tillbragte aftonen i deras sällskap. Ingenting af hans eller Ionors bekymmer kunde märkas hos någondera af dem. De voro båda muntra och småleende liksom om ingenting tryckt deras sinnen. — Jag skall utfärda bjudningskort för en middag i nästa vecka, sade lady Thaxter, der hon satt framför kamiven. Jeg är angelägen om, att ni skall träffa några af våra mest tongifvande personligheter, lady Rothsmere. Eftersom ni har smak för politik, önskar jag göra er bekant med vår premierminister och några af våra peerer. En af våra förnämsta talare, en man, som med sina tal allt emellanåt väcker ordentlig uppståndelse i hela Lugland, är lord Waldemar. Jag önskor särskildt, att ni blir bekant med honom. (Forts.)