Göteborgsposten – 8 maj 1873, sida 1

— Nej, hon är jemförelsevis ung. Jag skulle antaga, att hon är omkring tretio år, Hugh — något för gammal för dig, ifall icke ditt hjerts redan tillhörde en annan. Hennes man var en mycket framstående person i Tyskland och mycket exentrisk. Han var tillräckligt gammal för att vara fur åt henne och dog för blott två år sedan. Kom ner i salongen omkring klockan sju, så skall jag presentera dig för henne. Hon håller nu på att kläde sig för en utflykt i parken, och jag skull åtfölja henne. Farväl, Hugh, till klockan sju. Hon lemnade sin nesvö med ett småleende; men småleendet försvann, då hon begaf sig till sina egna rum för att laga sig i ordning till utflykten. — Det här olyckliga förhållandet inverkar förskräckligt på Hugh, sade hon för sig sjelf. Han ser många år äldre ut, än då jag sist såg honom. Ilan är just den man, som är beredd att offra sig sjelf åt en så skön flicka eller snarare åt sin hopplösa kärlek för henne. Jag erkänner, att hon är den skönaste och älskligaste varelse jag någonsin sett. Jag skulle vara stolt öfver att få presentera henne såsom min nidce. Och hon härstammar från en god och mycket gammel familj — icke just af så ren fullblodsadel, som jag skulle ha önskat, det må jag bekänna; men hvad gör väl det? Hon är god, aktningsvärd, intelligent, väl uppfostrad och har en hertiginnas sätt — eller rättare ett sätt, som skulle anstå en hertiginna! Jag hoppas, att Hugh kan utverka, att hon blir fri från det olyckliga bandet; men om han ej kan det, då kräfver billigheten både för hans och hennes skull, att jag