Göteborgsposten – 6 maj 1873, sida 1

Från Riksdagen. (Stockholmskorrespondens d. 4 maj). Af de offentliga förhandlingarne vid riksdagen borde man kanske i främsta rummet ihågkomma diskussionerna om de af hr Wallenberg framstallda förslagen till grundlagsändringar; men de som hittills afgjorts och förkastats hafva just icke erbjudit mycket af intresse. När det förekom i Första kammaren att bestämma om 107 paragrafens i regeringsformens vara eller icke vara, röjde kammaren, som våra läsare torde erinra sig, icke stor lust att höra på vice ordförandens i konstitutionsutskottet, hr v. Ehrenbeim, anförande, utan ledamöterna höllo i stället med hvarandra en diskussion under diskussionen om, säges det, grundskatterna och indelningsverket, utgörande en fortsättning af en föregående enskild öfverläggning. Att konversationen var i full gång är faktiskt om ock dess innehåll kanske hör till anekdotens område. Lifligt nog streds i båda kamrarne om motionärens förslag, att införa öppen votering vid riksdagsförhandlingarne. men resultatet blef på båda ställena att denna slags vetering förkastades med mycket stor majoritet. I Andra kammaren voro egentligen de två sista yttrandena, brr Törnfelts (som man observerat ofta söker att få sista ordet) och Trefsenbergs, at en varmare ton. Den förra kallade den slutna omröstningen frihetens palladium, och den senare berättade huru vid senaste ståndsriksdagen, då man kämpade mot och för representationsretormen, motståndarne, till hvilka han hörde, af partiets ledare ålades att rösta äfven emot den franska handelstraktaten; men då tal. alltid varit en varm vän af frihandeln, tog han sin Mats ur skolan och gick öfver till vildarne. Detta citerades af talaren naturligtvis som ett bevis på partiernas sträfvan att utöfva ett hårdt tryck på sina anhängare, som blefve ännu mera tyranniskt under den öppna voteringen. Åfven bör anmärkas i afseende på gårdagens sörbandlingar, att båda kamrarne numera bifallit KX. M:ts förslag om kronobrefbäringens upphörande Den sista diskussionen i Första kammaren rörde dess tillfälliga utskotts förslag, med anledning af hr Rydins motion om restriktionen för utlänning, som vill förvärfva fast egendom i Sverige. De bestämmelser, utskottet uppställt, befunnos i allmänhet för stränga, och äfven den något mildare form, reservanten hr Faxe gifvit åt motionärens tanke, vann icke bifall, utan man beslöt sig efter två voteringar med 68 röster mot 4, hvilka senare ville godkanna utskottets hemställan, för en återremiss. Som h. exc. utrikesstatsministerns vid tillfället afgifna yttrande torde innefatta regeringens mening, vilja vi söka, att, om ock ofullständigt, referera detsamma: Något bör göras, menade han, men målet kan vinnas på ett enklare sätt och utan att skada vårt anseende i utlandet. Knappt existerar något land i Europa der främlingar ej hafva denna rätt till förvärf af fast egendom. Endast Finland, der den svenska lagstiftningen ännu är qvar, och några småstater i Tyskland utgöra undantag. Vi skulle nu komma att skjuta ifrån oss alla, som ej vilja blifva svenska medborgare. Ej genom lagen böra de dertill tvingas, utan derigenom att de här trifvas väl. Bolagen hafra ej gjort oss så mycket ondt. Det första stora bolag, Åmmebergs, inköpte en öde trakt, framkalJade odling der, nedlade stora kapitaler, byggde jJernväg. kyrka m. m. och sysselsätter nu 1000 arbetare, allt till den största fördel för hela trakten. Mera fara vore att den enskilde än de stora penningstarka bolagen skulle tyrannisera befolkningen. Om en stor industriel anläggning af utlänningar visar sig fördelaktig, kallar den till lif andra dylika af svenskar; om utlänningen här förtjenar penningar, visar han oss blott vägen för att göra detsamma. Talaren anförde derefter ur motionärens motivering flera yttranden, som just bevisade sanningen af den sats tal. förfäktat. Om främlingar ega jorden står dock befolkningen under svensk lag; då vi icke hafva tillräckliga kapitaler att drifva stora jernförädlingsverk, är det nyttigt att erhålla dem at främlingar, och lyckas dessa företag, kunna vi söka att följa exemplet. För solida bolag bör man ej hysa fruktan och mot andra har man ett skydd i regeringens rätt att granska förhållandet. Diplomatiska