Göteborgsposten – 3 maj 1873, sida 5

—— ÄV Mr 1tur ej skulle kunnat vända sig derinne. Golf t vet var betäckt en smula med finhackad halm och genom en aflyftad takpanna inträngde allt det ljus och all den luft, som bestods: detta var sofplatsen för en, ofta för två menniskor. Men vi öfvergå till icke fullt så nattsvarta skildringar, hvilka dock knappast uppnå den rysliga verkligheten. Vi inträda då till att börja med i ett litet gatrum, hvarest det råder ett visst välstånd. Det finnes två dynor i den breda sängen och vidare ett träbord och tre trästolar, der finnes vidare en hylla med vågot godtköpsporslin och naturligtvis små tafI lor på väggarne. Hyresmannen af denna lägenhet står sig uppenbarligen efter omständigheterna rätt väl; egentligen är det då en hyresqvinna, ett slags hotellvärdinna, äfven hon, med ett enda rum. Hon är en gammal, temligen storväxt qvinna med en krokig näsa, ett par grönaktiga ögon och ett uttryck i ansigtet, som kommer en att tänka på en utsträckt hand. Vid vårt inträde har hon rest på sig med ett djuriskt leende, men då hon hör, att vi endast vilja se oss om, sätter hon sig åter ner på stolen i vrån och frammumlar ett förtrytsamt: (jaså, ingenting annat! Närmast henne sitter ett robust svenskt fruntimmer med okammadt hår och med den trasiga klädningen framtill öppen, hon har ett barn vid bröstet och ett annat bakom sig. För icke längesedan var hon en aktad och omtyckt tjenare med idel goda vitsord från ansedda familjer. Men så kom hon på afvägar, blef moder utan att vara gift och dermed var det slut på hennes framtid. I stället för den fordna arbetsamheten, uthålligheten och ärligheten har nu inställt sig en slöhet, som utsträcker sig till hela hennes väsen och själslif samt utan tvifvel förr eller senare skall föra henne på tukthuset,