Göteborgsposten – 3 maj 1873, sida 2

gänlsåU HU 2rw2w. PR — rarnes praktiska utbildning tillgodoses, och föreslår derföre riksdagen, efter erinran om att K. M:t redan föreskrifvit, att förberedande åtgärder ofördröjligen skola vidtagas för utredande af frågan, att uttala en öuskan om att till nästa riksdag få af K. M:t framlagdt ett förslag till iarättande af en anstalt för elementarlärarnes praktiska utbildning. — I nära sammanhang med frågan om lärarebildningen sätter utskottet den om vissa läroämnens fästande vid de sarskilda lärarebefattningarne och slutar sig till hvad komiterade för revision af nu gällande läroverksstadga yttrat i ämnet samt tillstyrker riksdagen att anhålla, det i skollagen måtte intagas det stadgande, att jör hvarje lektorsbefattning vid elementarläroverken måtte bestämmas vissa ämnen, dels såsom hufvudämne och dels såsom biämnen. Vidare anmärka vi särskildt, att utskottet tillstyrkt departementsehefens förslag i nedan omnämnda punkter: 13:0 att riksdageu må biträda förslaget om uppskjutande at latinet till fjerde klassen och grekiskan till den sjette; 14:0 att kursafdelning må anordnas i tredje och temte klasserna, samt att såsom ämne för afslutningskursen i femte klassen må i sammanhang med svensk historia upptagas svensk statskunskap; 15:0 att läseterminerna må förlängas; 16:o att den för intagning iZelementarläroverkets första klass bestämda ålder af 10 år nedsättes till 9. s Detta är det ena af de väntade utskottsbetänkanden, hvilka för ögonblicket mest tilldraga sig uppmärksamheten; det andra är statsutskottets utlåtande om grundskatterna. Vi hoppas, innan vi afsluta korrespondensen derom, kunna lemna några upplysningar. Riksdagsgöromälens gång påskyndas nu som Vånligt mot riksdagens slut: plena hvarje dag och dessemellan utskotisoch enskilda partisammanträden så täta, att en riksdagsman berättade, att han på en dag varit med om icke mindre än 7 dylika sammans träden. Slutet af en riksdag har en viss likhet med en framåtrusande lavin, de afgjorda ärendenas mängd växer och expeditionsfarten i samma mån. Snabbare expedition kan man t. ex. ej tänka sig än med statsutskottets uppställda voteringsproposition om riksgåldskontorets förvaltning; detta memorial ankom till riksdagens kansli kl. 11 f. m. och, kl. 123 utdelades det, tryckt på fyra sidor, i kamrarne. Utskottets snabbhet i uppsättningen har dock vållat, att i ett af memorialen måste utskottets ordförande och vice ordförande, en i hvardera kammaren, sjelfva föreslå nödig rättelse. Det vigtigaste ärende riksdagen denna vecka afgjort, är den föreslagna nya förordningen om lagfart, hvilken, sedan Andra kammaren i anseende till den långt framskridna tiden på riksdagen förkastat den utan återremiss, nu förtallit för denna riksdag för att, då Första kammaren i det väsentligaste godkänt den Kongl. propositionen, sannolikt återkomma vid nästa riksdag men då åtföljd af en förordning om inteckningsväsendet med hvad dertill hörer. Svårt är att angifva hufvudmotivet för Ändra kammarens afslag, då nägra af de skäl, som nu förebragtes mot förändringen, anfördes i riksdagens skrifvelse 1860 för samma förändring; möjligen misstager man sig ej om, att animositeten mot lagbyrån, som i Andra kammaren ej ses med så vänliga ögon, utsträckt sig äfven till dess verk, det emsorgsfnllt utarbetade förslaget till lagfartsförordning, som nu förkastats. — Utrymmet medgifver ej att ens summariskt redogöra för öfriga afgjorda ärenden: såsom ändringar i bankoreglementet, afslag på borttagande af 107 i Regeringsformen, Andra kammarens bifall till en ännu oasgjord bestämmelse i dissenterlagen om i hvilken religion barn af dissenter skola uppfostras, samma kammares afslag i förändring af förordningen om kyrkostämma (hvarigenom frågan förfallit), riksdagens beslut om kurhusafgiftens utbytande mot personlig sjukvärdsafgift m. m. Oaktadt emellertid riksdagen arbetar med päskyndad fart synes, det fortfarande omöjligt att i vanlig tid komma till ett slut, och som ett bevis härpå kan anföras, att hr Nils Larsson i Tullus i gårdagens plenum begärde och erhöll 14 dagars permission från riksdagsgöromålen, räknadt från den 15 maj; flera sådana ansökningar synes kammaren ej vilja medgifva. Statsutskottet lärer efter att i måndags, tisdags och i dag hafva diskuterat frågan om grundskatternas och indelningsverkets afskrifning så till vida kommit till ett resultat, som pluraliteten förenat sig om, att klämmen i utskottets utlåtande skulle få ungefärligen följande lydelse: Då ett förslag lärer vara att från K. M:t förvänta till nästa riksdag om ny organisation af landtförsvaret, bygdt på utsträckt tillämpning af allmän värnepligt, och riksdagen liksom särskilda utskottet vid urtima riksdagen 1871 anser den indelta armn icke tillräcklig att försvara landet och ej heller lämplig till befälsstam för en arme af värnepligtiga samt finner det för åstadkommande af ett för landets sjelfständighet betryggande och efter våra förhållanden lämpadt försvar vara af största vigt, att indelt aarmån upphäfves, för att en lämpligare befälsstam må utaf värnepligtige kunna bildas mot behöflig ersättning af statsverket, och under förutsättning, att målet vinnes med en sådan armå, anhåller riksdagen hos K. M:t om framläggande af förslag till stadganden, hvarigenom rustningsoch roteringsbesväret jemte deraf uppkommande kostnader skulle efter hand kunna minskas och slutligen upphöra, samt i sammanhang dermed bestämmelser om grundskatternas småningom skeende afskrifning, mot att bevillning efter samma grunder som för annan fastighet åläggas jordbrukstastighet. Förslaget lärer visserligen hafva framgått från några ledamöter af Andra kammaren, men andra utskottsledamöter af samma kammare önskade, att man skulle uttala sig ungefärligen sålunda: att då utskottet föreställer sig, att indelta armns manskap icke är tjenligt för ett efter våra förhållanden lämpadt fullt betryggande försvar, men skulle i mån af afgång i främsta rummet kunna ersättas med unga män af de värnepligtiga, som mot särskild godtgörelse af staten åtaga sig frivilligt den förökade öfving och tjenstgöringsskyldighet, som för ändamälet erfordras, så etc. etc. — Om tiden för afskrifningen lärer man först efter votering och med endast två rösters öfvervigt hafva öfverenskommit, att den skulle bestämmas till 333 är med 3 4, i atskrifning om året. Minoriteten säges hafva önskat perioden fixerad till 30 år och afskrifningsprocenten till 31 om året. ( I Bevillningsutskottet, som varit sysselsatt med öfverlaggningar om accisen på hvitbetssocker och den k. propositionen i ämnet, lärer, ehuru vi ej med säkerhet känna det, hafva hufvudsakligen gillat, hvad K. M:t föreslagit. Såsom afgjordt kan antagas, att hr C. A. Larssons motion, som söker att få det k. förslaget omintetgjordt, icke vunnit utskottets sympatier. Riksdagen har i dag haft korta borta bordläggningsplena, dervid dock förekom, att den vänta dek. propositionen om inlösen af Köping-Hultjernvägen aflemnades och remitterades tlll statsutskottet. Konstitutionsutskottet har afstyrkt de af hr 8. A. Wallenberg väckta motioner dels om tidens för riksdags sammanvaro inskränkande till 3 månader, dels om sådan förändring af 60 och 65 S5r R. 0., att omröstning i kamrarne skulle ske öppen efter namnupprop, samt att vid paria vota frågan för den riksdagen skulle bafva förfallit. — Reservaton mot motiveringen till utskottets beslut i fråga om den först nämnda motionen har afgifvits af her Unss och UNottkenshvariarmta raocarvatinnoar mat