Göteborgsposten – 3 maj 1873, sida 2

Fran Utlandet. En marsch om närmare ett par kundra svenska mil in i Tartariets stora ödemarker anstränger nu högligen kraften och hjelpkällorna hos en af Europas mäktigaste stater — den så kallade ryska expeditionen till Khiva. Denna expedition utgöres icke af stora truppstyrkor, ty en hög numerär skulle endast öka svårigheterna och behöfves ej heller för de militära operationerna. De ryska kolonnerna bilda således icke någon stark arm6, men alla förberedelserna till kampanjen angifva den vigt, man fäster vid dess framgång. Furstar ur det kejserliga huset åtfölja afdelningarne och dela äfventyrets faror, stor sorgfällighet har iakttagits vid valet af befälhafvare, och den ryska pressen uppmuntras att sysselsätta sig med företagets natur och syftemål. Allt detta göres för att straffa en halfvild eller fullt barbarisk höfding, hvilken knappast kan, säges det, bringa en regelbunden trupp af -tusen man i fält och hvars enda styrka skall ligga i hans hufvudstads otillgänglighet. Naturen, icke menniskan, är derför den fiende, som de angripande ryssarne ha att möta. Någon fråga om jemförlig styrka finnes icke. Om ryssarne endast komma i sigte af Khiva, skall affären vara slut. Khanen af Khiva förskrifver sig från en af de herrskande racerna i gamla verlden. Han är af nästan samma stam som schahen af Persien, ottomanernas sultan och kejsaren af Kina. Khanatets befolkning uppskattas till 200,000 själar, delade i usbeger, tanjiker och perser. Usbegerna äro den herrskande racen, och usbegerna äro tartarer eller mera bestämdt turkar. Perserna representera enl. all sannolikhet det gamla folket af denna race, som dref vesterut in i det egentliga Persien, och kallas tanjiker, derför att de äro mindre vilda och älska mera hemlif än tartarerna. I khanatet äro ej mindre än 40,000 slafvar af till det mesta persiskt blod. Detta betecknar usbegernas politik. Da äro menniskoröfvare ex professo, ehuru de dock härutinnan ej äro sämre än sina grannar. Ryssarne vandra icke sin väg i mörkret. Så ödslig den än är, ha de likväl mätt och kartlagt den. Men årstiden har varit ovanligt sträng och täta snöstormar ha rasat, så att ingen kan med säkerhet förutse hvad som skall inträffa. Öfver stora landsträckor utgöres befolkningen endast af vandrande stammar, af hvilka hvarje man är en tribytare. Ingen kan säga, huru många sådana ryttare ryssarne skola möta. De skola icke vara någon arm6, men de skola mönstra till betydande antal, om de lockas af utsigt till seger eller plundring. Och de skola i alla händelser bli besvärliga. Emellertid följer hela den ledande pressen i Europa med sin uppmärksamhet denna expedition, hvars resultater skola bli ganska betydande, emedan den flyttar Ryssland ännu närmare Indien och ökar dess landområde med ofantliga sträckor, der ryssarne måhända äro af Försynen bestämda att åter grunda en ny civilisation i stället för den gamla, nu utslocknade.