Göteborgsposten – 2 maj 1873, sida 1

e ———e— ———— Hon tog en schal, svepte den om hufvud och axlar, öppnade en af fönsterdörrarne och gick ut på balkongen, Hon lutade sig fram öfver jernstaketet, och Grimrod säg hennes hufvud röra sig från ena sidan till den andra, liksom om hon försökte speja genom mörkret. Äfven han hade hört ljuden och undrat öfver dem. Han var i begrepp att stiga fram för att lugna miss Floyd, då de låga tonerna ånyo hördes, denna gång från en plats helt nära honom. Han hejdado sig. I samma ögonblick lutade sig miss Floyd längre ner öfver balkongens jernstaket och yttrade i låg, flämtande ton: — Tyst! tyst! Är det du, Antonio? I stället för svar steg en ung man fram ur en grupp af buskar nära den bestörte Grimrod och svarade i försigtig ton: — Ja, det är jag, min sköna! Kom ner till mig! XXL Betjenten Bing, hvars djerfra och nedriga plan blifvit, i samma ögonblick den höll på att lyckas, så plötsligt korsad af Honors trogna kammarjungfru, skyndade att resa sig upp från sitt fall och öfveröste den raska flickan med en skur af eder och odvädingsord, under det hon fortfor att ropa, så högt hon förmådde. — Tyst, ni slyna! utbrast Bing med en blick af dödligt hat. Tyst, annars stryper jag er!