Göteborgsposten – 2 maj 1873, sida 1

Han tog ett språng emot henne. Lucky, som fortfarande höll qvar det lösskägg, hon ryckt från hans haka, tog till reträtten mot dörren, i det 4 k hon höll blicken stadigt fästad på honom, liksom om han varit ett vildt djur, hvilket hon hoppades kufva blott med sin blick, och hevnes rop ljödo allt hastigare liksom larmklockor. Bing rusade ursinnig af raseri inpå henne. Hans ena hand sökte hennes strupe, hans andra hand famlade efter den ficks, hvari hon stoppat giftermålscertiflkatet. Ett ögonblick till och han skulle ha tagit det; men försynen, som vakat öfver den svage och värnlöse, hade ej öfvergifvit Lucky och hennes herrskarinna. Just i det ögonblick af striden, då kammarjungfruns krafter började att svika henne och hennes rop förqväfdes uf fiendens fasta tag om hennes strupe, hördes plötsligt en sidenklädnings frasande ute i förstugan jemte ljudet af snabba steg som nalkades dörren till sängkammaren, hvarifrån Luckys rop utträngt. Bing hörde ljuden, och med en vild ed ryckte han sitt lösskägg ur Luckys hand och rusade ut i den lilla salongen, dragande igen dörren efter sig. Dörren till sängkammaren öppnades, och Honor Glint inträdde hastigt. I samma ögonblick rusade Bing från salongen ut i förstugan samt skyndade upp till sitt eget rum. Lucky, dragande efter andan och med de röda märkena efter det hårda greppet kring halsen, stapplade några