Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 2

och uppfostran. Mr Grimrod, jag beder er ursäkta miss Floyds oartighet. — Jog tror att jag är fullkomligt i stånd till att sjelf föra min talan, mrs Watchley, sade arftagerskan snäsigt, och jag ämnar ej bedja en person om ursäkt, som är min farfars tjenare, vare sig denne tjenare har uppfostran eller icke. — Ni behöfver ej heller bedja mig om ursäkt, miss Floyd; sade förvaltaren i mjuk och saktmodig ton. Jag vet min plats och skall behålla den. Lord Waldemar skrifver ett bref, och mr Moer är borta i byn, och det är derföre jag vågat tränga mig på er. Miss Floyd värdigades nu bli blidare. — Ni kan ringa efter ljus, mr Grimrod, sade hon. Gick mr Moer till byn? : — Han red dit, svarade förvaltaren. Jag mötte honom på vägen hit. Han är en vacker ung man, miss Floyd, och mycket fängslande. — Ej så särdeles ung, sade arftagerskan, men, såsom ni säger, han är fängslande. En betjents ankomst afbröt konversationen. Lamporna tändes, gardinerna nerfälldes, och betjenten aflägsnade sig åter. Mr Grimrod återtog tråden af samtalet, just der den afbrutits. — Mr Moer ir mycket gerna sedd inom den finare societeten, sade han. Han skulle ha kunnat göra ett lysande parti, under den tid han troddes vara sin onkels arfvinge. Edert uppträdande, min bästa miss Floyd, åstadkommer en betydlig skilnad i hans sociala ställning. — —— —a—n— — ——