Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 2

Miss Floyd, som var iklädd full visitdrägt och bar en mängd smycken, satt tillbakalutad i en låg länstol och talade om gina väntade triumfer inom societetslifvet. Mrs Watchley var tonkfull och vida mindre språksam än arftagerskan. Midt under samtalet öppnades dörren, och Grimrod träddo in. Han var svartklädd och hade tydligen kommit för att dinera. Hans ord bekräftade snart detta. — Alldeles i mörkret? sade han vid sitt inträde. Ged afton miss Floyd — mrs Watchley. Jag beder er ursäkta, att jag så här träder in utan alla formaliteter. Lord Waldemar har bjudit mig på middag i dag, och jag är förtjust deröfver, ty jag har haft så få tillfällen att träffa er efter eder ankomst hit. Skenet från kaminen föll på arftagerskans vackra, men uttryckslösa ansigte. Det syntes på hennes min, att hon ej var belåten med att hans herrlighets förvaltare blifvit inbjuden till att dinera vid samma bord som hon. — Farfar kan naturligtvis inbjuda hvem han vill till sitt eget bord sade hon kallt. Jag tror likväl, att han för att vara lord visar en något egendomlig smak; men det är hans ensak. — Hilda! utropade mrs Watchley i hastigt varnande ton. — Nå, hvad är det fråga om? — Mr Grimrod är ej blott lord Waldemars förvaltare utan äfven hans vän, sade mrs Watchley. Hans herrlighet skulle vara föga belåten med att höra edert oartige sätt mot mr Grimrod, som är en gentleman genom börd