Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 2

——6—äb——— — — —j———s ——k — Jag ber om förlåtelse, mylady, sade han, smickrande henne med en titel, som hon längtade efter att få bära. Mitt stora intresse för lord Waldemars familj kommer mig måhända att glömma min plats. Men om ni vill vara så god att säga mig, nvad ni svarade mr Darrel Moer, skall jag vara mycket tacksam derför. Smickrad af hans ödmjuka sätt, var miss Floyd nedlåtande nog att tillfredsställa hans nyfikenhet. — Jag gaf honom ej bestämdt afslag, sade hon kokett, men bad om tid att öfvertänka saken. Naturligtvis är jag ej böjd för att skänka bort min hand åt en Darrel Moer. Jag skall leka med honom under några veckor och sedan afvisa honom. — Hilda, Hilda! utbrast mrs Watehley med en rädd blick på förvaltaren. Ni kan ej göra bättre än gifta er med mr Moer. Jag råder er till att gifva honow ett jakande svar redan denna afton. — Då jag behöfver råd af er, skall jag begära det, svarade miss Floyd. Om jag skall behöfva rätta mig efter en qvinna, som ej varit annat än min amma, skall jag snart byta om sällskapsdam. — Oh, Hilda, ni är otacksam, sade mrs Watchley till hälften snyftande. Jag har vakat öfver er hela edort lif, vårdat er, som om ni varit mitt eget barn, älskat er, skött er under sjukdom och egnat er bela min tillgifvenhet! För allt detta skall jag röna en sådan tack! (Forts.)