Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 2

— Jag vill tro det. Han borde ha gift sig för flera år sedan, så skulle ej min ankomst ha skadat honom så mycket. — Mr Moer har tyckt om många qvinnor, sade Grimrod lugnt; men jag tror aldrig, att han formligen friat till någon. Den dam, som kunde bringa honom på knä, skulle jag anse såsom en utomordentlig varelse. Frestelsen att skryta öfver sin triumf öfvervann alla betänkligheter, som miss Floyd kunnat hysa. Rodnande af stolthet utbrast hon: — Då förmodar jag, att ni skall avse mig såsom en rutomordentlig varelse, mr Grimrod. Kort som min bekantskap med honom varit, har jag bragt denna oöfvervinneliga person på sina knän. Grimrods ansigto öfvergjöts plötsligt af en brinnande rodnad. — Menar ni, miss Floyd, att mr Moer anhöll om eder hand? frågade han. Miss Floyd märkte förvaltarens nyfikenhet och antog en mera förbehållsam min, men svarade dock: — Ja, jag menar det. Han anhöll om min hand i dag på morgonen. — Och ni, miss Floyd — jag ber om förlåtelse — hvad svarade ni honom? — Jag vet ej, att mitt svar till Darrel Moer kan vara af något intresse för er, mr Grimrod. Ni är väl påflugen, sir. : Grimrods ansigte blef åter orörligt och ogenomträngligt.