Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 1

nästan häftigt. Jag hatar alla yrken. Jag kan ej börja att arbeta nu, sedan jag i så många år lofvat såsom eder arfvinge. Jag har ju nu ett hus i Iuntingdonshire, jord som inbringar några hundra pund om året, och dessutom har jag tvåhundra pund i årlig inkomst. Jag skall nöja mig med att vara ett påhäng, der jag förut var kallad arfvinge. Jag skall åtfölja er till hufvudstaden, mylord, och taga saken så lätt jag kan. Har ni någonting mer att säga mig? — Ingenting, sade lord Waldemar. Moer reste sig upp och lemnade rummet efter en gä ckande bugning. Då han återkommit till sitt eget rum, sade han för sig sjelf: — Saken är afgjord! Hvad som nu än må stå mig i vägen, äfven om Hilda sjelf skulle sätta sig deremot, mäste saken vara oåterkallelig. Hilda Floyd skall bli min hustru. Det är den enda utsigt jag har qvar till att återupphjelpa mina sjunkna aktier, XX. I skymningen samma dag suto miss Floyd och mrs Watchley i stora salongen, samtalande om den föreslagna flyttningen till London, om hvilken lord Waldemar vederbörligen underrättat dem. Lamporna voro ej ännu tända ; det röda skenet från kolen i kaminen gaf en dunkel belysning åt de tafvelbehängda väggarne, de tjocka mattorna och möblerna.