Göteborgsposten – 29 april 1873, sida 1

— Sjelfva namnet har en mycket sorglig klang, anmärkte Moer. — Icke destomindre är det ett inkomstbringande ställe, efter hvad jag hört. Grimrod har inköpt det åt mig. Det är värdt penningar, och ni skall få se, att jag i alla fall ej gifvit er en så dålig lott. Som ni ej har någon att sörja för mer än er sjelf, måste jag vägra att göra mera för er. Jag vill ej höra edra invänningar, Darrel. Ni har haft edra chander och förspillt dem. Huset på Cypresslunden står tomt, men nära derintill bor en arrendator, och han betalar en rätt betydlig arrendesumma, som nu kan betalas till er. Ni kan hyra ut huset mot en lämplig hyressumma, skulle jag tro, ehuru det är någon spökhistoria i sammanhang dermed; hvilken hållit det tomt i flera Ar. — Det måste vara en förtjusande bostad, anmärkte Moer, i det hans röst darrade af harm och bitterhet. Skall jag ha några åtkomsthandlingar till detta behagliga ställe? Lord Waldemar svarade med att taga en pappersbundt från bordet och räcka dem till sin nevö. — Der äro de handlingar, som röra gården, sade han. Grimrod har låtit upprätta dem i vederbörlig form. Det torde återstå någon formalitet, såsom att ni i vittnens närvaro gifver mig en guinea i betalning för gården, för att dokumenterna skola bli gällande. Ni är ej förpligtad till att bo på Cypresslunden, Darrel. Jag har här en fullmakt till en plats i armön åt er, Darrel. — Jag är ej skapad för armen, mylord, afbröt Moer