Göteborgsposten – 26 april 1873, sida 2

Tidning. i dessa dagar af brukspatron Holmstedt på Jäder vara för 130,000 rdr försåld till löjtn. v. Schulzenheim. Bruksegaren W. Söderhielm å Tolflors har af possessionaten O. von Otter tillhandlat sig i Wahlbo socken i Westmanland belägna egendomen Åby med underlydande lägenheter och skogsparker för pris. som uppgitves till 135,000 rdr. Österrikiske grufoch hyttingeniören Rudolf Fleckner, åtföljd af bruksinspektoren K. L. Holmqvist från Ädelfors, besökte för några veckor sedan Sågmyre nickelverk i Leksands och Bjursås socknar i Dalarne, för att taga kännedom om verket med tillhörande grufvor. Denna besigtning bar, enl. tidn. Upsala, haft till följd, att nämnda verk med tillhörande Slätbergs och Kuso grufvefält d. 4 d:s af brukspatronen G. Berg m. fl. blitvit försäldt till bankirerne Leopold Eunnicke (Leopold Kayser j:r komp.) och Max Nolda (M. Schragow komp.) från Berlin för en summa af 800,000 rdr. Arbetareföreningarna. Aftonbladet omnämner, att sällskapet för dessa föreningars befrämjande i måndags hade en sammankomst. Rörande förhandlingarna vid detta möte meddelar bladet ungefär följande: Sedan ordföranden föredragit en skrifvelse från hrr Rimestad. Faber och Sonne i Danmark, hvilka vid det här år 1870 hållna första nordiska arbetaremötet erhällit uppdrag att i Köpenhamn innevarande år anordna det andra mötet af samma slag, men nu, i anseende till verldsutställningen i Wien med flere skäl, afstyrkt mötets hållande förr än nästkommande år, tillkännagaf han att de större arbetaretöreningarne i Sverige och Norge nu blifvit af honom om uppskofvet underrättade. De båda hufvudfrågorna för dagen voro om ästadkommande af ett tolkbibliotek i Stockholm och om arbetarebostäder. Den förstnämnda frågan inleddes med en framställning om vigten af lätt tillgänglig läsning för den arbetande klassen, om otillrackligheten af härvarande församlingsbiblioteker och om den ifver, hvarmed man i andra länder sökt tillfredsställa folkets behof i detta fall. Det vore isynnerhet i Schweiz och Förenta Staterna, som man bemödat sig att hos alla samhällsklasser på en gång egga och tillfredsställa vetgirigheten; och anfördes, huru man nu i den lilla schweiziska iristaten har icke mindre än 2090 biblioteker, hvaraf 1734 folkbiblioteker med 981,000 band. Italien, som berömmer sig af att innehatva forsta rangen bland alla civiliserade stater med hänseende till bokantalet, har sina 4, 450 000 böcker nedlagda i allenast 210 biblioteker, och har således knappt mer än tiondedelen biblioteker emot det lilla Schweiz; och då under innevarande århundrade i Italien upprättats allenast 82 nya biblioteker, hade i Schweiz tillkommit 1750. Efter en framställning af de skiljaktiga resultat med hänseende till folkupplysning och socialt tillstånd, som dessa olika bemödanden för bildningens spridning i de nämnda båda staterna medfört, fästades uppmärksamheten på vigten af att uti en eller flera rymliga lokaler, der god folklasning erbjöde sig, åstadkomma en väl beböflig rivalitet med krogarne; och hade, för det fall att saken icke på annat sätt skulle kunna genomföras, en beräkning blifvit uppgjord, som visade att, med ett aktiekapital af 30,000 rdr, detta ändamäl skulle kunna vinnas samt att, äfven med beräkning af en mycket lindrig afgift för bibliotekets begagnande, ganska god ränta å detta kapital skulle erhållas. Uuder den härpå följande öfverläggningen var man emellertid mera allmänt af den mening, att ett väl inrättadt folkbibliotek vore en sä vigtig och behöflig inrättning, att den borde af kommunen understödjas åtminstone med lokal, belysning och dylikt, såsom sker i Hamburg och Berlin med flere städer, samt att all inträdesatgift borde undvikas, såsom förhällandet t. ex. är i den Dicksonska stiftelsen i Göteborg. En talare ansåg, att man borde fortbygga på den i församlingsbiblioteken redan lagda grunden, hvilket äter af andra ansägs komma att möta altfor stort motstånd; och förenade man sig slutligen uti att anmoda sällskapets styrelse nedsätta en komit6 af upplyste och för saken intresserade män, helst från stadens särskilda församlingar, för framläggande af ett fullständigt förslag i ämnet. Vid den derefter följande öfverläggningen om sättet att åstadkomma arbetarebostäder i hutvudstaden förmärktes tydligen, hvilket stort och kännbart behof af sådana bostäder för närvarande här förefinnes. I diskussionen deltogo, utom andra talare, delegerade för 3:ne härvarande förenivgar för arbetarebostäders uppförande. En mängd bevis framställdes för nödvändigheten att ofördröjligen vidtaga kraftiga åtgärder för anskaffandet af tjenliga bostäder för den arbetande klassen, helst dess nuvarande dåliga boningar voro krogens bästa skaffare; och på samma gång det visades, hvilka ansträngningar man både på allmän och enskild väg i detta fall annorstäles gjort, beklagades den overksamhet som bär rådde i detta fall. När vinterkölden gjorde nöden alltför påtaglig, öppnade Stockholms stadsfullmäktige några baracker eller andra provisoriska herbergen för de husvilla. Dermed var deras omtanke slutad; och de lån, som brandförsäkringskontoret erbjöde, lemnades nu, då nöden vore större, under långt ofördelaktigare vilkor än förr. I Göteborg hade staden uppfört hus till värde af 88,000 rdr, i hvilka voro 85 särskilda boningslägenheter för arbetare; i Robert Dicksons stiftelse funnes redan nu 143 dylika lägenheter, utom de under inredning varande fyra nya tvåvåningshusen af sten; och Göteborgs sparbank hade sedan 1869 uppfört fyra byggnader af sten med en våuings höjd, hvarje hus medelst brandmur afdeladt i två fastigheter, som uthyras på det sätt, att junehafvaren skall efter omkring 18 års förlopp blifva egare af fastigheten. I Köpenhamn hade, redan år 18T1, 1129 lägenheter för arbetare blifvit inom 5 är af olika föreningar uppbyggda. Åtskilliga talare förmenade, att hufvudstadens rika sparbank, som nu egde en samlad vinst af omkr. 600,000 rdr, borde kunna komma de fattige, på hvilkas insättningar denna vinst samlats, till hjelp, och man trodde äfven, att brandforsåkringskontoret icke skulle vara ovilligt göra några modifikationer i sitt låneanbud, om en antaglig plan förelades detsamma. För utarbetande at en sådan och för att öppna törberedande underbandlingar med de korporationer och myndigheter, som jör denna vigtiga angelägenhet kunde något uträtta, beslöts nedsättandet af en komits, i hvilken sällskapets styrelse skulle ega inkalla de mest lämpliga personer; hvarefter, så snart möjligen ske kunde, resultatet af komitsns arbeten skulle . — m mm 4